Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fri. Några år senare bemyndigades öfverståthållareembetet
att fastställa taxor å hyrkuskars och åkares körslor. Anda
till inpå 1840-talet innehöllo dessa senare en straffbestämmelse,
som förtjenar att bevaras från glömskan, den nemligen att
»rida på trähästen». Huru långt denna art af skamstraff går
tillbaka i tiden, liar icke kunnat utredas. Antagligen var det,
såsom så mycket annat, en efterhärmning från Tyskland’).
Straffet tillämpades, så vidt veterligt är, endast på
hyrkusk-och åkaredrängar för öfverträdelser af taxeföreskrifterna. Pä
träsktorget (nuvarande Roslagstorg), som då gjorde fullt skäl
för namnet, var upprest ett misslyckadt träbeläte, som skulle
föreställa en häst, hvaruppå, likasom för att parodiera en
statue équestre, delinqventen uppsattes för en eller två
timmar till begabberi för den skådelystna hopen, som vant sig
att anse dessa upptåg såsom ett slags folkfester. Till det
egendomliga i denna straffbestämmelse hörde, att den icke var
alldeles lika för hyrkuskarnes och åkarnes drängar. För de
sistnämnda var straffet alternatift böter (3 V3 rdr b:ko) eller
att rida på trähästen. Då valet deremellan berodde af
delinqventens egen smak, skulle det i psykologiskt hänseende ha
varit af intresse, om uppgifter samlats, som utvisade
verkställigheten af så väl det ena som det andra bestraffningssättet,
så att man kunde ha haft en statistisk grund för att väga
hederskänslan emot bildningsgraden.
Vid en enskild föredragning för konung Carl Johan, då
en rättsfråga med afseende å omförmälda bestraffning förekom,
hade han svårt att fatta, hvad denna »ebeval de bois»
egentligen var, som, då det blef honom klart, syntes honom vara
en af de originelaste af hans nya fäderneslands institutioner.
’) Enligt C. G. Cramer (tysk förf. på 1700-talet) var det fordom i
Tyskland en art skamstraft’ att rida på »träåsna».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
