- Project Runeberg -  Skildringar ur det Offentliga Lifvet /
165

(1880) [MARC] Author: Olof Immanuel Fåhræus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

165

Oscar I tillträdde riksstyrelsen under förhållanden, som
gjorde regeringsbördan för honom lättare, än den kunnat vara
för hans företrädare. Från sin tidigare ungdom hade han haft
tid och tillfälle nog att lära känna de länder, som lian af
försynen kallats att styra, och med deras språk var han fullt
förtrogen. Med ärlig föresats att vid utöfningen af sin
styrelse hålla i helgd icke blott formen utan äfven andan af
grundlagarne, förmådde lian derföre att, utan fruktan för missledning,
sjelfständigt pröfva förekommande frågor om ändringar af det
bestående. Väl kunde han icke hafva undgått att taga intryck
af de olika sätt, hvarpå de tongifvande dagbladen uppfattade
det allmänna tänkesättet. Icke alltid var det härvid möjligt
att skilja slagget från malmen. Likväl var det uppenbart, att
han under de första åren af sin regering hyllade öfvervägande
liberala åsigter, dels principielt, dels emedan han ansåg det
vara förestafvadt af politisk klokhet, för botande af den
feberaktiga oro, hvaraf statskroppen en längre tid synts lidande.
Han kunde icke då förutse, att förhållanden snart nog
stundade, som skulle hårdt pröfva fastheten af hans grundsatser.

Ibland de första föremålen för hans konungsliga omsorger
voro förberedelserna till den aflidne konungens likbegängelse,
som han önskade att gifva karakteren af en nationel
sorgehögtid, värdig den hädangångnes minne. I känslan af sina
sonliga pligter kunde han icke glömma sin tacksamhetsskuld
till sin faders närmast förtrogne, riksmarskalken grefve
Magnus Brahe, som utan att akta på sina sjunkande lifskrafter
och utan att rygga tillbaka för den smälek, som oaflåtligen
tillfogades honom af tidningspressen för misstänkt
kamarilla-inflytande ’), ståndaktigt framhärdade till Carl Johans sista

’) Sedan en längre tid hade »kamarillan» varit ett steorotypämne för vissa
oppositionsblad, ocli då kändt var, att riksmarskalken grefve Brahe
var den förtrognaste af konungens omgifning, antogs det med en
säkerhet, som om det vore grundadt på en matematisk kalkyl, att han
utöfvade ett obehörigt inflytande på regeriiigsärendena. Om ändamålet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foiofflif/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free