Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
anspråk på rättelse i berörda hänseenden, utan något vederlag.
1 alla händelser måste det för ett rättrådigt bedömande af
regeringsbeslutet den 20 juni ihågkommas, att, då konungen
fann ofördröj ligt bestämmande af så väl unionsvapnet som den
unionela kungsflaggan för sig erforderligt, det icke rimligen
vidare kunde vara någon fråga om, utan huru.
Vid slutet af nov. 1844 afgaf unionskommittéen sitt förslag
till ny föreningsakt jemte betänkande i ämnet, dagtecknadt
föreningsdagen den 4 i samma månad. Det norska exemplaret
afsändes derefter från norska kansliet till norska regeringen
i vanlig ordning, för inhemtande af dess utlåtande.
Den 1 febr. 1845 företog konungen jemte den kungliga
familjen en resa till Norges hufvudstad, hvarifrån lian
återkom till Stockholm den 22 nästföljande april. Att utgöra
konungens svenska konselj under hans vistande i Norge
förordnades chefen för civildepartementet samt statsråden J. Wærn,
frih. Gyllengranat och Faxe. Enligt konungens befallning
medtogos till Norge de från unionskommittéen inkomna
vidlyftiga handlingarna för att af bemälde statsrådsledamöter
förberedande granskas. Detta arbete var hvarken lätt eller
angenämt. I inledningen till betänkandet liade kommittéen
yttrat följande begrundansvärda åsigter: »I föreningsakten
måste ämnen förekomma, som äro af en grannlaga natur, och
ehuru de begge rikenas sanna intressen, noga betraktade, icke
kunna vara olika, då de gemensamt fordra, att föreningen göres
till hvad den kan och bör vara, ett under alla förhållanden
starkt och tryggt värn så väl för hvartdera rikets
sjelfständighet och lycka som för begge de förenade rikenas
oafhängighet, välgång och ära, så måste dock frågor uppstå om
ömsesidiga begifvanden, som, ensidigt betraktade, kunde anses
innebära uppoffringar än ä den ena än å den andra sidan, men
som äro oundgängliga för att inom begge folken befästa den
Fåhraeus, Skildringar. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
