- Project Runeberg -  Skildringar ur det Offentliga Lifvet /
194

(1880) [MARC] Author: Olof Immanuel Fåhræus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

194

förande i riksbankens styrelse, hvaremot någon anmärkning
dock desto mindre kunde vara befogad, som erfarenheten visade
att valet var godt.

Af alla de ärenden, som vid 1844—45 årens riksdag till
behandling förekommo, var det icke något, som konungen
omfattade med varmare intresse än frågorna om antagande af ny
strafflag och verkställigheten af fängelsestraff, hvarom kongl,
propositioner till rikets ständer aflätos den 17 ocli 19 december
1844. Dessa frågor, som endast afsågo fastställandet af
grunderna för en ny strafflag, blefvo af lagutskottet och ständerna
behandlade i ett sammanhang. Utskottets majoritet
understödde regeringens förslag, som borgare- och bondestånden
jemväl biföllo, men som hos ridderskapet och adeln och
presteståndet mötte ett segt motstånd. De flesta anhängarne af
politiskt konservativa åsigter voro på den tiden obenägna för
de nya lagteorierna, men den fruktan de hyste för
nyhets-makeriet gälde uppenbart mindre sjelfva lagverket än den
riktning till ett friare statsskick, som ansågs dermed ega
oskiljaktigt samband. Den omständighet, att den mest framstående
af lagkommittéens ledamöter, J. Gr. Richert, tillika genom
offentliggjorda skrifter med frimodighet och kraft uppträdt
för hvarje konstitutionel frihet i det borgerliga samhället,
bidrog ej oväsentligt dertill, att inom det konservativa lägret
lagfrågan betraktades som en partifråga. Presteståndet
beslutade uppskof med ärendets definitiva afgörande, På
riddarhuset yrkade v. Hartmansdorff det samma, antagligen enligt
den gamla regeln: »den som vinner tid vinner allt». Emot
regeringens och lagutskottets förslag talade ock justitierådet
Stråle, hrr Lagerhjelm, N. Tersmeden, C. Printzensköld och
grefve C. Gr. Mörner, den sistnämnde dock med förklarande,
att ban vore villig att godkänna utskottets betänkande med
vilkor af vissa förändringar och tillägg. I justitieministern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foiofflif/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free