Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
hvilket ändamål skjutslegan vilkorligen kunde ytterligare
förhöjas; — att Kongl. Majt:s befallningshafvande, efter
föregångna undersökningar, borde bestämma antalet af de hästar
och fordon, som af entreprenörerna skulle tillhandahållas,
genast eller efter bestämda tider; — att derefter
entreprenadauktioner borde föranstaltas, med angifvande af
entreprenörernas åligganden och rättigheter; — att om dervid
skjuts-ningen blefve af antagliga personer inropad mot uppbärande
af högst 28 sk. b:ko för milen i stad och 24 sk. å landet i lega
för hvarje häst, anbudet skulle antagas, ehvad de
skjutsnings-skyldige derpå ville ingå eller ej; — och att, om anbud på dessa
vilkor icke gjordes, utrop skulle göras å skjutsningen, med
bidrag af de skjutsningsskyldige och mot uppbärande af
nyss-berörda högre skjutslega; dock borde, om tillskott af de
skjutsningsskyldige fordrades, antagligheten af auktionsanbuden vara
beroende af deras pröfning.
Författningen, som utfärdades genom cirkulär till Kongl.
Maj:ts befallningshafvande den 2 aug. 1844, tycktes göra ett
gynsamt intryck på bondeståndet. Många af dess ledamöter
täflade att betyga civildepartementschefen sin fulla belåtenhet
med denna styrelseåtgärd, som fans vara en passande
väl-komsthelsning från den nya regeringen till det hedervärda
ståndet. Att döma af riksdagsförhandlingarna förkolnade den
varma tacksamhetens glöd icke — förr än nästa månskifte.
Verkan af reformen var ovedersägligen i allmänhet
tillfredsställande. Dock visade det sig, att i vissa landsorter
allmogen motsatte sig den nya sakernas ordning, så att
lands-höfdingarnes bemödanden att tillvägabringa skjutsentreprenader
nog ofta strandade. Man ville i dessa fall icke betrakta
skjutsningen endast såsom en sk3rldighet, utan såsom en rättighet,
ett privilegieradt näringsfång. På de årstider, då folk och
hästar voro för jordbruket umbärliga, ville man icke försaka
den kontanta, ehuru ringa inkomst, som skjutsningen erbjöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
