- Project Runeberg -  Skildringar ur det Offentliga Lifvet /
206

(1880) [MARC] Author: Olof Immanuel Fåhræus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

206

Reform af arfslagstiftningen.

Af cle lagstiftningsfrågor, som vunno sin lösning under
Oscar I:s regeringstid, var reformen af arfslagarne ostridigt
en af de vigtigaste. Knappt liar någon annan lagförändring
varit mera ingripande i de sociala förhållandena. Sällan har
ock någon stor samhällsfråga till sina grunder blifvit mera
omtvistad.

Ingenting lägger så i dagen framstegen af vårt slägtes
andliga kultur som qvinnans förändrade ställning i
samhällslifvet. Under hedendomens tid var i Sverige, såsom
flerestädes, qvinnan arflös. Att hon skulle ega giltigt anspråk på
del i boet, kunde ej heller ingå i rättsbegreppet, så länge hon
sjelf betraktades i rättsligt hänseende föga annorlunda än som
ett bohagsting 1). Detta skick förändrades ej, förr än
kristendomen under tre århundraden hunnit allmännare sprida sitt
ljus här i landet. Att qvinnan då tillerkändes half arfslott,
var med hänsyn till dåvarande tidsförhållanden ett betydande
steg, men dervid förblef det ock, hvad jordegendom beträffar
i ett halft årtusende. Under tiden tillkommo likväl partiela
stadganden, hvarigenom arfslagstiftningen, likasom flera af
våra ekonomiska författningar, kommit att lida af brist på
enkelhet och följdriktighet. Genom 1018 års stadslag blef
lika arfsrätt könen emellan stadgad för städernas invånare af
ofrälse stånd, och samma rätt medgafs åt presteståndet på dess
egen begäran. Derigenom har delningsgrunden blifvit skilj -

’) Spår af ett sådant föreställningssätt skönjes ännu i vår gamla
landslag, der det i tjufvabalken heter: »Bästa ting, som bonde i bo sinom
hafver, det är hustru hans, och hvilken henne från bondanom stjäl,
han är värsta och största tjufven och skall hängas öfver andra tjufvar.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foiofflif/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free