Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
arbetsamliet eller färdighet för att gagna sig sjelfva och
konsten; — att, med undantag af en obetydlig afhandling om
linberedning, institutet helt och hullet uraktlåtit uppfyllandet
af ett bland dess vigtigaste åligganden, nemligen att till den
slöjdidkande allmänhetens gagn af trycket utgifva handlingar
och underrättelser rörande teknologiens framsteg; — att
bildandet och underhållandet af ett teknologiskt arkiv lielt och
hållet försummats; — att modellsamlingen befunne sig i ett
alldeles oordnadt skick, ehuru dess systematiska
iordning-bringande och upptecknande allt ifrån institutets första
tillkomst varit tid efter annan anbefalda, samt att den profsamling
af råämnen och förädlade varor, hvarmed institutet enligt
stadgarne borde så fullständigt som möjligt förse sig, till
eftersyn och jemförelse, befunnits utan ringaste ordning och
omvårdnad, så att de särskilda profven voro otillgängliga äfven
för institutets lärare.
Om äfven någon otydlighet eller ofullständighet i
stadgarne kunnat förleda institutets föreståndare att söka åt
läroanstalten gifva en för dess bestämmelse främmande riktning,
var det dock lika beklagansvärdt som förvånande, att genom
den anstälda undersökningen oordningar af sådan art ocli så
uppenbara öfverträdelser af stadgarne skulle komma i dagen1).
’) Vid ett besök, som direktören hos civildepartementschefen aflade
omedelbart efter det undersökningen blef anbefald, vidhöll han likväl fast
och orubbligt, att det af honom följda undervisningssystem varit det
enda riktiga, och yttrade dervid ej otydligt den misstanke, att den
räfst, för hvilken institutet blifvit utsatt, ledde sitt ursprung från vissa
honom gramse vetenskapsidkares förföljelse. Sannolikt misstog han
sig icke deruti, att ledamöter af vetenskapsakademien gått motionären
i borgareståndet till handa med upplysningar, men att detta skett af
annan bevekelsegrund än för att gagna det allmänna, var helt visst
en otillbörlig förmodan. Det är kändt, att då sekreteraretjensten i
vetenskapsakademien efter prof. O. Swartz år 1818 blef ledig,
öfverdirektör Schwartz eftersträfvade platsen och att, då Berzelius blef
honom föredragen, detta gick honom så till sinnes, att hans aktning
för vetenskapliga samfund sedermera tycktes ha blifvit svigtande. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
