Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
åt bergshandteringen flerfaldiga privilegiiförmoner, låneanslag,
egna domstolar, nyttjanderätt till kronoskogar, upplåtelse af
hemmansräntorskydd mot utländsk medtäflan genom
införselsförbud eller höga tullafgifter o. s. v., men under allt
detta voro statsmagterna angelägna att åt kronan förbehålla
en icke ringa del af bergshandteringens afkomst genom
fler-faldig beskattning, som både tillverkning och utskeppning af
näringens alster blefvo underkastade. Det var derföre af desto
större vigt för staten att söka betrygga näringens bestånd;
och då de allmänna understöden funnos dertill icke göra till
fyllest, mellankom lagstiftningen med hvarjehanda förfoganden,
inskränkande det fria bruket af tillgängliga förvärfskällor till
förmon för den ena eller andra klassen af bergshandteringens
idkare, dervid ömsesidiga band pålades äfven sjelfva denna
närings särskilda grenar. Förnämligast gälde dessa
inskränkningar användandet af skogarnes alster och ämnena för
jernförädlingen.
Sedan den svenska jernhandteringens första
utvecklingsperiod har nemligen lagstiftningen för denna näringsgren hvilat
på den grundsats, att skogstillgångarne inom de malmförande
orterna borde sparas till malmernas första bearbetning eller
tillverkning af tackjern och att alltså anläggningar för
tackjernets vidare bearbetande till smidbart jern och till dettas
ytterligare förädling icke borde ske inom dessa orter, utan
uteslutande grundas på skogstillgångar utom de samma.
Lagstiftaren har härvid afsett, jemte hufvudändamålet att betrygga
’) Den frikostighet, hvarmed staten omhuldat bergverksindustrien genom
upplåtande till nyttjanderätt af vidsträckta skogsområden m. m., var
dock långt ifrån det mest karakteriserande af det sätt, hvarpå man
hushållat med kronans betydliga domäner. Sättet och vilkoren för
kronohemmans öfverlåtaiule till enskilde innebära ett mera i ögonen
fallande bevis; och, i händelse äfven af skatteköpta kronohemmans
frigörande från skatter och besvär, så som det på senare tid fordrats,
hvilken annan stat har ansett sig rik nog att så gengäldslöst kunna
afhända sig största delen af sina domäner?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
