Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarje anmärkning af denna art syftar uppenbart till
ministerstyrel.se, ty den kan endast utgå från den
förutsättning, att statsrådets främste ledamot, ehuru han de jure icke
är konseljpresident i vanlig konstitutionel mening, kan, om
magten är honom kärare än lagen, faktiskt blifva det. Men
möjligheten af, att ett sådant förhållande och, såsom följd deraf
den nödiga ansedda solidariteten inom statsrådet skulle kunna
vid utöfningen af regeringsbestyren praktiskt utbilda sig,
förutsätter åter icke allenast, att statsrådets öfriga ledamöter
villigt underkasta sig den förödmjukande ställning att i sina
rådslag låta leda sig af den främste ledamoten, utan ock att
konungen kunde med likgiltighet finna sig i ett system, som,
genom perspektivet af hela konseljens afgång, derest i något
fall dess enhälliga råd icke bifölles, ögonskenligen afsåge att
lägga band på hans grundlagsenliga handlingsfrihet och sålunda
i sjelfva verket öfverflytta den honom tillkommande
magt-ställning till det solidariska statsrådet, — ett system, hviket,
om det kunde upprätthållas, skulle till sin verkan hafva den
närmaste förvandtskap med statsskicket i denna del under
frihetstidens namnstämpelperiod.
Att det konstitutionela statsskicket på sin tid med
naturnödvändighet framgått ur den kulturgrad, som de europeiska
folken då uppnått, hvem dristar att förneka det? Men detta
statsskick är mer än något annat elastiskt och kan svårligen
definieras såsom en orubblig dogm. Så mycket är dock visst,
att, likasom hela verldsordningen är beroende af ett
eqvili-brium, så kan ej heller magtfördelningen inom de borgerliga
samhällena frigöras från denna naturlag. Har det nu visat
sig, att i vår styrelseform något brustit i den nödiga jemvigten ?
Har vår grundlag i denna del verkat något ondt eller någon
olägenhet? Är värt samhällstillstånd sådant, att vi måste
anlita den första kuranstalt, som erbjuder sig? Och, om så
vore, är det då i något land, der den konstitutionela utveck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
