Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 4
- Gustaf Stridsberg, Rudyard Kipling. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FOLKBIBLIOTEKSBLADET
UTGIFVET AF
FOLKBILDNINGSFÖRBUNDET
REDAKTIONENS ADRESS: 46 STUREGATAN, STOCKHOLM.
ALLM. TEL. 155 33. RIKSTEL. 48 92.
PRENUMERATIONSPRIS FÖR HELT ÅR (4 HÄFTEN) 50 ÖRE.
LÖSNUMMER (Å EXPEDITIONEN) 15 ÖRE.
Rudyard Kipling.
I.
I en af sina sånger frågar Kipling: — Hvad veta de om England, som
endast England känna? Och han har med sådan framgång ägnat sig åt
att för engelsmännen i England och engelsmännen i det brittiska världsrikets
olika delar predika rikets storhet och härlighet, att hans skriftställeri fått
historisk betydelse som en ej oviktig bidragande orsak till den senaste tidens
fastare sammanslutning mellan moderlandet och dotternationerna i alla
världsdelar. Denna anglo-saxiska samling är en ytterst viktig historisk tilldragelse,
och Kiplings författarskap har kanske för oss sitt främsta värde som
belysande för hela denna rörelse, i synnerhet som vi här i Sverige i allmänhet
lefva i en förunderlig likgiltighet för och okunnighet om allt som rör England.
Men Kipling skulle ej kunnat så inverka på sitt folk och skulle ännu
mindre kunna verka till vår upplysning om för oss mycket främmande ting,
om ej hela hans författarskap bure prägeln af en stor enkelhet och
ursprunglighet i uppfattningen, af hvad man kallar primitivitet. I en af sina
skolhistorier skildrar han en scen, när en skara pojkar vilja retas med en annan
skara. Det är inga småpojkar, de äro fyllda med en stor känsla af sin vikt
och betydelse och skulle nog kunna okväda både på latin och grekiska, men,
som Kipling säger: — De öfverhöljde hvarandra med enkelt och primitivt
ovett från stenålderns dar. I en af sina tidigare dikter framlägger han gent
emot några granskare sin åsikt om sitt författarskap, och han uppträder där
som en stenålderstams skald, hvilken inristade sina tankar om diktkonstens
väsen och uppgift på en medtäflares skalle.
Vi se häraf, att det är något mycket ursprungligt i Kiplings hela
författarskap. En fast öfvertygelse om den engelska rasens bestämmelse att
vara en af världens främsta, härskande öfver många andra folk till allas
båtnad, är hos honom förenad med stark och högröstad glädje öfver att hans
folk är mäktigt och rikt. Nästan hela hans författarskap utgör en enda
predikan öfver Psaltaren 16:6 — Lotten är mig fallen i det ljufliga; ja, mig
är en skön arfvedel tillfallen. Allt detta skulle ju kunna samverka till
framkomsten af en synnerligen otreflig författarepersonlighet. Men här räddas
han af sitt folks och sina egna goda sidor. Glädjen öfver maktkänslan är
i väsentlig grad glädjen öfver att kunna göra nytta i stor stil. Englands
makt är för honom liktydig med den öfverlägsnes rätt och plikt att
utbreda lag och ordning, att bringa två strån att växa, där blott ett växte.
Den engelske ynglingen kommer ut till Indien med klena bokkunskaper och
en fast öfvertygelse om sin omätliga öfverlägsenhet öfver allt “färgadt folk“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/folkbbl/1904/0099.html
