Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:a FOLKBILDNINGARBETET I ALLMÄNHET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
FOLKBILDNINGSARBETET
— »farlig», hvilket på svenska betyder följdriktig.
Nutidssvenskar bruka smickra sig med att just denna hofsamhet,
denna olust för det ytterliga, det skarpt åtgjorda, det klart
motsatta utgör en af det svenska lynnets bästa egenskaper.
Men det är åtminstone inte denna, som danat vår stora
historia. Hvarje historisk rörelse är en massverkan, där
ledaren är eldaren, icke ångan. Folket som den enskilde
skapar sig stora öden i den mån hvardera följer sina djupaste
lifskraf. Och det gäller om ett folk som en enskild: att
det endast är genom att handla, vi upptäcka hvad som
inom oss bor. Våra ord bedraga ingen grundligare än
oss själfva.
Iakttaga vi Sveriges folksjäl såsom handlande, se vi,
att den icke alltid visat jämkande halfhet, förnuftsmässig
varsamhet. Nej, den har ofta besannat Gorkis ord att »de
tappres dårskap är lifvets vishet». Ej endast laglydnaden
men äfven upprorsmodet har varit svenskt; ja, »kärleken till
oändlighetsperspektivet, till det mångskiftande möjliga, ej till
det färdiga utgör svenskens innersta väsen». (H. Lindgren.)
Härur väller svenskens håg för det storvulna, samtidigt
med hans förnäma olust att märkas genom det i små ting
afstickande — all »snobbighet» uppnår ju i Sverige knappt
ett existensminimum!
Men å andra sidan medför just detta drag att den
ledande delen af vårt folk — under de tider vi ej ägt bruk
för vår kraft i stora uppgifter — blifvit likgiltigt för att
bruka den i de hvardagliga.
Därtill kommer de lugna förhållandenas makt att
framkalla hvad Rydelius redan betecknade som svenskarnes
»jämnskallighet». Under det senaste skedet har man varit
frestad att ge honom rätt och kalla »jämnskalligheten» den
svenska folksjukdomen. Idétomheten har hedrats som
varsamhet, likgiltigheten som försynthet. Slagordet
»bråk-makare» blef språkets Bastilj. En gång där innesluten
slipper man ej ut, förr än man »lugnat sig» i den grad,
att man ej längre utgör en rörelsekraft.
Men just emedan vårt språk har en mängd ordstäf af
lugnande art, kunna vi däraf sluta: att ett sjudande blod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
