Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:a FOLKBILDNINGARBETET I ALLMÄNHET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ALLMÄNHET
13
Jag vill nu icke tala om hela vårt högre — nu
sken-reformerade — skolväsen, som har till mål att dana en
likformig statstjänarduglighet, ett rättänkande skrifvardöme,
nya medlemmar af »pappers-rasen», inom hvilken
pliktmekanism och flitvärden bana vägen till ämbeten, befordran,
äktenskap, samhällsaktning och mera sådant, som inneslutes
i normalmänniskans bön om det dagliga brödet. Än mindre
om det folkfördumningsverk, som kallas folkskola.
Nej, äfven de s. k. fria bildningsmedlen —
folkhögskolor, arbetarinstitut, föreläsningskurser, folkbibliotek — alla
äro de mer eller mindre bundna af de myndigheter, som
äga att öfvervaka att samhällets medel ej brukas att
»omstörta samhället»! Men detta gör att folket ofta aldrig får
eller lätt mistar gagn och glädje af saken. Socialisterna
hålla sig till de bibliotek och föredrag de själfva ordna;
de frisinta good-templarne på land och i stad erfara med
ledsnad huru det — än på det ena, än det andra sättet —
»tar emot» vid bokinköp, vid val af föreläsare o. s. v. Alla
märka förr eller senare att rörelsen drifves så, som det i
främsta rummet passar öfverklassen, icke så, som det bäst
skulle passa folket själf. Och detsamma märker snart den
öfverklassungdom, som ger sig in i rörelsen. D. v. s. ifall
denna ungdom ej själf tillhör de — i andlig mening —
áoáfödda. Detta kan numera lätt hända, sedan det blifvit
god ton att ägna sig åt »samhällsarbete».
Men är denna ungdom lefvande, då lider den af att
i det samfällda arbetet få sätta in så föga af sin skapande
makt; att få så ringa del i den uppfostran som
själfverksamheten, själfstyrelsen, själfansvaret skänka. De unga
undanträngas i regeln af de »kända namnen», just där
ungdomen med sin varma hänförelse, sin friska kraft vore
själf kallad: i folkbildningsarbetet. Studenter anlitas t. ex.
jämförelsevis sällan som föreläsare. Men lyckas »styrelsen»
att få en präst eller professor, som »drar» en gammal
föreläsning, känner styrelsen att den gjort sin plikt! Att
professorn talar »om lyxen» i en fattig bygd, där det är
knappt om lifsuppehället, eller prästen om »lös från
Rom»-rörelsen i en socken, där icke en själ anar frågans innebörd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
