Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:a FOLKBILDNINGARBETET I ALLMÄNHET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ALLMÄNHET
31
simme; huru behöfver den ej tio ord för att uttrycka
stämningen i ordet ty kännas! Medan den bildade damen
plockar hallon som lingon, grenar som gräs, så plockar
allmogekvinnan hallon, men hon repar lingon; hon bryter
löf men ryskar gräs! Exemplen kunde mångfaldigas för
att visa, hvad folkspråket äger kvar af, för öga och öra
uttrycksfulla, ord. Och det är icke likgiltigt, om ett språk
bevarar denna sinnliga uttrycksfullhet. Hvarje betecknande
ord, hvarje ordstäf, hvarje kraftig böjningsform, som vi
förlora, är förlusten af ett stycke fosterjord. Det i hvarje land,
på hvarje strand med oss gående fäderneslandet är vårt
språk; i den mån detta mister sin sinnliga fullhet i färger
och former, sin egenartade fyndighet, förrådes något af vår
nationalanda, vår folkegendomlighet1.
Folkbildarne borde återge folket frimodigheten till sina
gamla ypperliga ord och tänkesätt — och sålunda bidraga
att återge dem åt språket. Men däremot borde de söka
tilltäppa landsmålets oftast oäkta och ofta
obildningsföran-de flöde.
Visserligen kan äfven skämtet ha värde som
bildningsmedel. När landsmålshistorier eller Strixbilder riktas mot
t. ex. bondens småsinta syn eller sega envetenhet, mot
hans slughet eller snålhet, då kan det göra godt, då kan
skämtet få en fostrande makt, som verkar snabbare än
allvaret.
Men när »bondkomiken» gör hela ståndet löjligt, när
det träffar en brist på bildning eller en dumhet, som äro
lika ofrivilliga som fattigdom eller sjukdom äro det, då gör
den endast ondt, och då bidrager den att bibehålla den
klasskillnad, som just folkbildningsarbetet söker utplåna.
Hvad vi i norden behöfva är mindre skrattet än
leendet. Det leende, som födes af medglädje, som röjer hågen
1 För att väcka språkkänslan anbefallas våra folkliga föreläsares
arbeten, som t. ex. Noreens »Spridda studier», Axel Kocks »Om
språkets förändring», Geetes »Ordklyfverier», Cederschiölds uppsatser
i »Kvinnospråk» och hans större arbete »Om svenskan såsom
skriftspråk» och Rytmens Trollmakt; samt Ljungstedts lilla präktiga afhandling
om »Språket, dess lif och ursprung» i Verdandis skrifter och Kr.
Nyrop: Ordenes Liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
