Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:a FOLKBILDNINGARBETET I ALLMÄNHET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ALLMÄNHET
53
liten, militäriskt svag stat, som aldrig kan hoppas möta
massor med massor, är det en tvingande nödvändighet att
söka komma ifrån den europeiska utbildningsslentrianen, att
söka åstadkomma ett bättre, mera mot realiteter än mot
militära petitesser och öfningsfinesser inriktadt arbete inom
arméen och framför allt att söka smälta hela arméen
tillsammans i enigt, upplyst arbete och kamratskap till
fäderneslandets försvar. Så länge klasskillnaden får fortfara att
spela en roll inom arméen, så länge en skarp gräns är
dragen mellan officerarna-herrarna och manskapet-tjänarna,
kan man ej hoppas att komma till en verklig modern
utbildning, en sådan som visat sig öfverlägsen den hittills
allmänt erkända. — —»
Och lika litet kan man hoppas att >fälthögskolan» blir
annat än en fras, så länge något af den gamla drill- och
honnörslöjligheten varar, så länge officerarna »dua»
manskapet, mot detta bruka svordomar, okväden och andra
maktmissbruk, dem de värnpliktige måste tåla.
Den disciplin, som mellan lärare och lärjungar i
krigskonsten bör förekomma, har ingen anledning att innebära
något annat än den allmänmänskliga höfviskhet, hvarje
lärare är skyldig sina lärjungar och dessa sin lärare. Och
om man alltjämt i detta särskilda fall anser sig behöfva
särskilda straffpåföljder, finnes dock ingen som helst
anledning att frångå den likhet inför lagen, som är grundsats
inom den öfriga rättsskipningen eller att genom särskilda
militärdomstolar behålla en klassrättsskipning.
Så länge det för hären finnes undantagslagar och
-domstolar, undantagsbegrepp om heder och ära,
undantagsbegrepp om lydnad och höfviskhet, så länge ännu en
bråkdel af den dyrbara tiden brukas till inöfning af honnör och
till meningslösa marscher, måste vapenöfningarna vara
förhatliga för hvarje andligt rakvuxen yngling. Den slags
kåranda och disciplin, som ännu uppehållas, äro ej endast
fördärfliga för utbildningen af det egna omdömet och
initiativet, som är en krigaregenskap af växande vikt: nej de
innebära en oeftergiflig plikt att lyda hvilken rå eller
enfaldig, orimlig och orättvis befallning som helst, i stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
