Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:a FOLKBILDNINGARBETET I ALLMÄNHET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 FOLKBILDNINGSARBETET
se i dem våra bröder. Det är ej med dem, ni herrar kunna
skrämma oss!
Om också ingen senare riksdagsman nått upp till den
höjd, där Nils Månson i Skumparp ännu lyser som ett
föredöme, hvilken rad af präktiga, till stor del själfbildade
be-gåfningar, hvilka manliga karaktärer sände ej landsbygden
— särskildt Skåne — till riksdagen under det enade
landtmannapartiets dagar! Ola Jönsson i Kungshult, Sven
Nilsson i Österlöf, Per Nilsson i Espö, Ola Andersson i
Nor-danå, Sven Nilsson i Esperöd, Anders Persson i Mörarp —
hvilka ypperliga representanter för bondeståndet, det stånd
som på 1870 och början af 1880 var framstegsparti, men
som sedan, då bondpatroner och godsägare slöto sig
samman för tullarnas påläggande, delade sig i en höger och
vänster och sålunda miste sin politiska betydelse. Och
äfven Carl Ifvarsson, Nils Larsson i Tullus, Carl Larsson i
Maspelösa, Jonas Andersson i Häckenäs, Danielsson från
Öland, Liss Olof Larsson, Olof Jonsson i Hof — alla voro
de väsentligen själfbildade män.
Att den f. d. skomakaren Sven Nilssons ande ej längre
synes lefva inom vårt bondestånd; att klasskampen kan komma
att sträcka sig till bönder mot arbetare, detta beror ej i
ringa grad därpå, att det är till — svenska bygderna i
Amerika, de män nu gått, som skulle ägt snille och
storsinne nog att i tid besinna tidens kraf!
De ha gått, ofta drifna af den outrotliga viljan till en
egen torfva, en vilja som hemlandet ej vårdat sig om att
gå till mötes!
Och den, som ser folkens enhet som framtidens mål,
måsfe se stort på den rörelse, som jagar den ena folkböljan
efter den andra i samma riktning, som dessa böljor årtusende
efter årtusende strömmat, från öster till väster.
Men denna rörelse är dock ej den, som bäst kan främja
det största målet: en ioikenhet inom hvilken hvarje folklig
egenart också bevaras.
Jag tror, att äfven vårt folk har sin uppgift, något »det
kan göra bättre än alla andra»; sin säregna och — om den
blir ogjord — oersättliga insats i kulturen. Och då är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
