Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a FOLKET OCH KONSEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 FOLKBILDNINGSARBETET
träffar man hos allmogen de starka, ursprungliga känslor
och instinkter, hvilka utmynna i ett kraftigare konstnärligt
skapande, d. v. s. hos de enstaka, begåfvade individer,
som utgå ur denna klass. Men däraf följer alls inte, att
de, i denna klass kvarstående — såsom Tolstoy menar —
därför äga de bästa förutsättningarne att fatta den äkta
konsten!
Man brukar — på tal om konstens popularisering —
framhålla, huru de engelska konstnärerna, en William Morris,
en Walter Crane, varit genomträngda af social
nydaningsifver och ansvarskänsla, och huru de därför sträfvat att göra
sin vackra konstslöjd billig och tillgänglig äfven för
småfolket. Men må man ej inbilla sig, att Morris och Crane
äro folkliga i den meningen, att den stora massan i
England ännu begriper deras fina dekorativa konst eller
använder dess vackra billiga alster i sina hem! Denna massa
föredrar alltjämt de »söta» flickorna och välklädda
småbarnen på färgtrycken framför ett af Crane’s träsnitt; sina oäkta
fula möbler och prydnader framför den enkla, gedigna och
stilfulla skönheten i de tapeter, tyger och husgeråd, som
uppstått under inflytande af den nya engelska
konstriktningen, om hvars goda sidor — liksom om dess svagheter
— tidskriften Studio ger en föreställning.
Morris’ och Cranens valspråk är — som nästan allt
djupt — på en gång demokratiskt och aristokratiskt: Konst
för alla, konst i allt. Men detta betyder icke, att konsten
och konstslöjden skola sänkas till de mångas låga
ståndpunkt. Det betyder, att alla skola höjas och utvecklas, så
att allt — det största som det minsta, byggnaden för
århundraden som glaset för dagen — blir ett uttryck för
skönhetssinnet hos de förbrukande lika väl som hos de
frambringande!
Det är icke blott så, att de obildade ej ha
möjligheter att uppskatta det äkta inom konsten. De ha ofta ej
ens förmåga att förstå, hvad den betyder! När dansken
Blochs Kristus Consolator utställdes i nationalmuseum,
samtidigt med Kronbergs Jaktnymf, hörde jag t. ex. två
borgarfruar — hvilka visste att en Kristus där skulle finnas —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
