Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a FOLKET OCH KONSEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKET OCH KONSTEN
81
undra om ej Jaktnymfen var Kristus, som låg död och skulle
begrafvas?! Och den obildade föredrar helt naturligt sitt
brokiga oljetryck af ett »rörande» ämne framför ett fint
färgtryck af ett för honom obegripligt verk. När hundra
i nationalmuseum stanna inför den ihjälfrusne lappgossen,
stannar en framför Rembrandts Claudius Civilis, ty de
röras af det allmänmänskliga i det svaga verket, men ana ej
den store konstnärssjälen i det obegripliga ämnet. Enligt
Tolstoy skulle nu detta visa att Lappgossen konstnärligt
stod högre! Ty den lyckas att genom en gemensam
sympati förena ett långt större antal människor och förena dem
i den äkta kristliga känslan: medlidandet! Liknande
exempel kunde tusenfaldigas från alla områden. Och de bevisa:
att det är lika orimligt att göra den outvecklade massans
smak afgörande för ett konstverk som att af konsten kräfva,
att den skall stanna på den barnsliga, osammansatta
ståndpunkten i stället för att följa lagen för all utveckling: att
gå från det enkla, likartade och osammansatta, till det
mångfaldiga, olikartade och sammansatta. Alla anspråk, att
konsten på detta sätt skulle bli »folklig», måste — om de
kunde genomföras — leda till konstens undergång! Den
stora konsten är från början aldrig allmän, utan i hög grad
enskild: individuell och originell. Den blir alltid i början
hånad. Och den konst, man nu kallar lättfattlig och
naturlig, är den konst, man — hunnit bli van vid! Om femtio
ár skall man framhålla vår nya, nu som »ofolklig och
obegriplig» ansedda, konst som föredöme för den då nya,
»obegripliga och ofolkliga» konsten!
Det är heller icke sant, att skildringen af
allmänmänskliga känslor alltid blir stor konst. Små hvardagliga herrars
och damers allmänmänskliga känslor bli lika litet som små
nervösa herrars och damers undantagskänslor stor konst.
Men en sällsynt människas stora sätt att känna och
fulländade sätt att återgifva det allmänmänskliga, detta blir stor
konst! Tusen hafva gjort gamla gummor, och åldrandet är
tyvärr något i hög grad allmänmänskligt! Men mycket få
af dessa gummor hafva något annat att säga oss, än hvad vi
redan visste: att kvinnor bli gummor — ifall de få lefva!
Folkbildningsarbetet. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
