- Project Runeberg -  Folkbildningsarbetet särskilt med hänsyn till skönhetssinnets odling /
82

(1906) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a FOLKET OCH KONSEN

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82 FOLKBILDNINGSARBETET

Men se på Slœgtens Aeldste af Stefan Sinding: en
urgammal kvinna, skuren ur ett ekträ, själf rak och orörlig som
en trädstam, och de vissna händerna tryckta mot bröstet
med en åtbörd, som, jämte hufvudets stolta resning och
anletets hänförda uttryck, tyckes säga: jag vissnar, som ett
gammalt träd, men jag kan dö i frid, ty jag vet, att mitt
väsens krafter och safter skola lefva kvar genom tiders
tider i min afkomma. Denna gumma ger ett intryck af konst,
emedan en sons kärlek här sammansmält med en
konstnärs ingifvelse och man således i bilden möter en så väl
känd som konstnärligt uttryckt allmänmänsklig känsla!

Ju mera mättadt konstnärens verk är af hans lif, ju
mera konstnären själf varit en kunnande — det vill säga
en, som genom sinnliga uttrycksmedel fullt kan meddela
andra sina lifsintryck, dess äktare konst skapar han. Och
ju mer konstnärens lif bestämmes af stora allmänmänskliga
känslor eller stora undantagskänslor — dess större konst
skapar han. Ty det finnes en dubbel rangskala inom
konsten: den, som afgöres genom utförandets öfverlägsenhet,
och den, som afgöres genom det betydelsefulla i de
lifsyttringar, konsten uttrycker. Några drickande holländska
bönder på Nationalmuseum äro t. ex. lika äkta konst som
Rembrandts Anastasius men icke lika hög konst. Det
fulländade utförandet af en liten ingifvelse får aldrig samma värde
som det mindre formfulländade utbrottet af en stor andes
sorg eller fröjd. Och å andra sidan: de väldigaste dukar,
med religiösa eller fosterländska ämnen, tillkomna under
köld i sinnet och svaghet i utförandet, äro ej så mycket
värda som en kamé stor som en lillfingernagel, i hvilken
en antikens bildskärare uttryckt sin fröjd öfver linjens
skönhet!

Men det fordras kultur för att lära sig sålunda urskilja
det verkliga värdet från det värdelösa, de större värdena
från de mindre.

Den, som allra minst borde bli nöjd åt talet om
»konstens popularisering» i Tolstoyns mening, är just
allmänheten. Ty om man populariserade konsten på detta sätt,
skulle allmänheten förbli stående på sin låga ståndpunkt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:16:58 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/folkbildn/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free