- Project Runeberg -  Folkbildningsarbetet särskilt med hänsyn till skönhetssinnets odling /
94

(1906) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a FOLKET OCH KONSEN

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94 FOLKBILDNINGSARBETET

Den har inte blott hållning, den får karaktär för ens sinne,
en sorgens kraft. Vätan gör stammen ödsligt svart och
hvarje ålderns fåra i barken, hvar vridning i grenar och
kvistar lägges oförglömmeligt bart. Ett träd, härjadt af
lifvets stormar, ärrigt och fåradt, men ännu för kraftigt att
gifva efter. . . .

Man går formligen tröstad vidare på sin väg och det
hviskar klokt i ens sinne: om stormen är än så hård, den
kan ridas ut. År sorgen än så tung, den kan dock bäras___

En solig Oktoberdag var på en öppen fläck något, som
fick en att spärra upp ögonen: en gammal ek, låg och bred,
besynnerligt förvriden och löjligt kväfd i växten. Man kunde
tro, att den i sin ungdom hade fått ett slag öfver
hufvudet, som vållade, att den för återstoden af sina dagar endast
kunde växa på bredden. En vanskaplig dvärg till träd.
Men stojande munter; dess citrongula, tilltufsade löfmassa
gapskrattade.

— — — Träd och den färgade himlen morgon och
afton stå i innerligt förbund med hvarandra; också detta
ses mest lefvande på kala träd, i synnerhet de medelstora,
som björken. Den kan stå och rodna på hvarje liten fin
kvist, som om den blossade i jungfrulig lycka. Både
morgon- och aftonstämning kunna få en skär tjusning mer däraf.

Blåstens sus i träden kan inverka på sinnet. Ännu
starkare kan man gripas af af vinden vridna träd. Ingen
kan tala djupare till mig om härdad kraft och obetvingeligt
stridsmod än några gamla ekar gjorde en tidig vårdag.

Där träd och byggnader komma inom samma synfält,
är det oftast träden, som förskönas däraf, icke byggnaden.

Våra byggnader äro alltför »liggande», de hvila som
en tyngd på jordens bröst. Träden däremot lyfta sig mot
himlen som hymner och lofsånger. De skönhetsälskande
grekerna hade sina hus burna af pelare.

Gamla träd i trädgårdar och på vanliga gårdar kunna
göra en svunnen tid så omedelbart närvarande för en.
»Under det trädet sutto mina farföräldrar ofta om kvällarna».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:16:58 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/folkbildn/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free