Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a FOLKET OCH KONSEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKET OCH KONSTEN
95
Hvilken poesi i de orden: skiftande sann, rika pä stämning.
Och hur väcka icke gamla träd på en kyrkogård minnen
till lif! Man delar där sorg och glädje med människor,
som för länge sedan äro döda, och som man aldrig sett
eller känt.
Det är något »evigt» med gamla träd, de öfverskugga
släkten. Också framtiden kan bli förunderligt lefvande för
en under de gamla träden. Mången aftonstund kunna
fäderna sitta under de gamla lindarna i trädgården och tänka
på barnen. »Skola de bli gamla under dessa träd? Och
skola de sitta här som jag nu, med så fridfullt sinne?»
Då det gäller trädgrupper tar ju mångfalden till, och
därmed också svårigheten att teckna bestämda
stämningskonturer. Stämningen beror här af afstånd och af andra
synomständigheter, och gruppen erbjuder många fler möjligheter,
vare sig man ser den som samlad helhet eller de enstaka
träden i den hvar för sig eller i samspel.
Det danska folket är nu ett äfven sjungande folk,
emedan där ej lägges an på sången i stämmor utan den
unisona sången, som sjunges igenom hela dikten. Hvarje
folkförsamling sjunger i Danmark. Och det är ett folk,
som läser sina diktaret »Att lefva för att arbeta och arbeta
för att lefva» är ej det nya Danmarks vishet. Man lefver
för att vara människa. Danmarks bönder ha samtidigt
lyft näringslifvet och sig själfva emedan de i folkhögskolan
blifvit lyfta till en högre lifssyn, framför allt genom
skönhetens makt i ord, i ton, i bild!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
