- Project Runeberg -  Folkbildningsarbetet särskilt med hänsyn till skönhetssinnets odling /
116

(1906) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a FOLKET OCH KONSEN

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116

FOLKBILDNINGSARBETET

ämnen meddelas råd genom brefväxling, en anordning, som
t. ex. med Ord och Bild, Varia och Idun till
utgångspunkter här i Sverige kanske skulle visa sig tidsenlig.

Naturligtvis möter rörelsen äfven motstånd från olika
håll och ur olika synpunkter.

Några af dem äga fullt berättigande som varning för
sådana öfverdrifter, genom hvilka barnen skulle förvandlas
till öfverretade och öfverförfinade konstgranskare, eller mot
de irrläror, som i synnerhet Tolstoy satt i omlopp, och mot
hvilka jag redan 1901 varnade i samband med den då hos
oss börjande rörelsen. För ett par år sedan tog t. ex. en
professor till orda mot faran, att ropet på konsten åt folket
skulle förleda konstens vårdare och danare att endast låta
sådant gälla, som behagar folket, så att »framtidens Wagner
nödgades komponera slagdängor, dess Böcklin att måla
vykort». Men endast hälften rätt har professorn, när han
påstår, att konsten blir till verkligt gagn för folket, »endast
när dess idkare lefva midt ibland folket och — utan att
göra gällande några särskilda rättigheter — erbjuda sina
tjänster, som det står folket fritt att antaga eller afböja».
Byspelmannen betyder tills vidare mer än en tillfällig
konsert, bondmålaren, som sirar skåp och väggur med »rosor»,
mer än en tillfällig skioptikonförevisare. Orätt har han
däremot, när han påstår, att hvarje oförmedlad beröring
mellan konsten och de stora massorna förblir meningslös
och verkningslös, liksom att utplånandet af gränsen mellan
den stora och den »lilla» konsten kommer att förflacka
känslan för stor och svår konst, ty då man njuter »ett
äkta konstverk» i stolen bryr man sig ej om att uppsöka
taflan »(?!?)

En blick på nutidens Danmark eller en återblick på
medeltiden visar, att detta påstående är lika grundlöst som
det därmed förbundna: att all sträfvan att »estetisera
verkligheten» skall visa sig fruktlös, ja, sänka konstens värde.
»Ty», heter det, »det egendomliga förhållande mellan
föremålet och jaget, hvilket vi känna som värde, förutsätter en
särskildhet hos föremålet. Det utan vidare allmänna blir
hvarken uppmärksammadt eller värderadt». Och ur konstens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:16:58 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/folkbildn/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free