Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a FOLKET OCH KONSEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 FOLKBILDNINGSARBETET
uppenbarar sig, som något enhetligt, där det ena ställes i
samklang med det andra. Hur behaglig verkar t. ex. icke
en prydlig sjuksköterskedräkt; hur vackra bli ej kvinnorna
under en »kungssorg» i trots af att dessa
sjuksköterske-eller sorgdräkter alla äro lika; det är således icke det
personliga, endast det enhetliga, som i detta fall verkar
tillfredsställande. Men annars vittnar hvarje folksamling om
att kvinnan köper hatten oberoende af ansiktet och kappan
utan tanke på figuren; att färgen på klädningen ej blef
ihågkommer när kappan valdes, och färgen på kjolen ej blef
sammanställd med blusens, när denna valdes; att hvarken
färg på kjol eller blus eller kappa blef betänkt, när hatten,
med sina band och blommor, eller parasollen köptes! Och
först och sist ser man, att de väljande hvarken tänkt på sin
ålder eller sitt arbete eller — sin nästa, när de träffade
sitt val.
Ändamålsenlig, enhetlig, personlig, det är de kraf,
dräkten lika väl som bostaden bör fylla såväl i socken som
helg, under arbetet som vid festen, och det är dessa kraf,
de olika dräktreformrörelserna mer eller mindre lyckligt söka
fylla, liksom äfven de hos oss för en del år sedan
upplifvade folkdräkterna voro en rörelse i samma riktning.
Ännu tyvärr förtjäna särskildt kvinnorna den förebråelse,
som den tyske författaren riktat mot dem: att deras klädsel
visar, att de uppfatta skönheten som något utanför lifvet,
i stället för att skönhet endast är den sanna formen för
tillvaron själf. Likasom huset blir vackert, då det är-den
nödvändiga formen för den människa, som bebor det, så
måste äfven hemdräkten vara ett fullkomligt uttryck för den
människa, som bär den. På gatan, i det offentliga lifvet,
bör man, ehuru på ett smakfullt sätt, söka att ej afsticka
från andra, men i hemmet däremot är människan en fri
varelse, där har hon sitt mål i sig själf, där bör det
personliga fullt göra sig gällande äfven genom dräkten. Och,
fortsätter han, när skönhetssinnets odling hunnit
genomtränga äfven detta område, skall man lika litet i hem- eller
vänkretsen vilja bära en af sömmerskan fastställd dräkt som
bo i af tapetseraren ordnade rum. Ingen dräkt och ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
