- Project Runeberg -  Folkbildningsarbetet särskilt med hänsyn till skönhetssinnets odling /
155

(1906) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e SVERIGE OCH ODLINGEN AF SKÖNHETSSINNET

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVERIGE OCH ODLINGEN AF SKÖNHETSSINNET 155

grät), medan däremot en viss Stockholmsfru från 1850-talet
vid sådana tillfällen »kände ett blånande haf af
himmelshöga tankar svalla genom sin själ» o. s. v. Men när allt
man beundrar — från en Yttersta dom till en konstnärlig
affisch — kallas »styft», »stiligt» eller »snobbigt», medan
allt hvad man underkänner från en Madonna till ett vykort
— blir »jålmigt», »tjockt» eller »äckligt», då verkar
småningom språkets makt öfver tanke och känsla därhän, att
man mister något af sin försynthet inför det stora, liksom
något af skiftningsrikedomen och finkänsligheten vid
särskiljandet och värdesättandet. 1880-talets då nya
språkblomster verka ännu »tjusigt» i de täppor, där de först
odlades. Men sedan de icke längre äro egenartade för
dessa utan spridt sig som allmän egendom, måste de
utrotas som annat ogräs. Det uppstyltade och det
hvardags-slarfviga språket är lika mycket ägnadt att motverka de
konstintryck, man vill skildra, ehuru af två onda ting det
kraftiga bedyrandet, att en tafla är »jäkligt duktig», blir
ofarligare till föredöme än den välsvarfvade »fulla sats»,
som kunde uppskrifvas på svarta taflan. Den verkligt
värdefulla vägledningen är i detta som alla andra fall den, som
sätter själfiakttagelsen i rörelse. Tjuguårig stod jag en gång
framför en reproduktion af M:me Lebrun’s Själfporträtt (det,
där dottern håller henne om halsen). En mor med sitt
barn har ej endast i lifvet utan äfven i konsten alltid varit
det »motiv», som fängslat mig mest, och jag uttalade min
glädje öfver taflan till en djupt konstbildad äldre man. Med
ett fint leende svarade han: »Månne den där modern och
barnet verkligen nu äro fyllda af sin kärlek till hvarandra?
Månne de inte äro fulla af tanke på åskådarna? Kom och
se på denne Egron Lundgren med liknande motiv! Gå
sedan tillbaka till fransyskan!» Ingen väckelse har någonsin
varit mig värdefullare i fråga om att lära skilja det äkta
från det halfäkta eller oäkta. Träffande, tankeeggande
iakttagelser, detta är med ett ord, hvad konstuppfostraren helst
bör kunna ge. Men äfven detta helst endast, då han blir
föranledd därtill. Däremot bör han sky alla slagord och
som regel alla »konsttermer».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:16:58 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/folkbildn/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free