Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR »UNG OFEOS VISOR»,
i.
En vinternatt låg stor och tyst över Skandinavien.
Himlen stod fullsatt med stjärnor, och länderna sovo.
Månen gick upp. Det tindrade på Sulitelmas topp
och från de vita gårdarna nere i Skåne. Skuggorna lågo
långa, glidande åt öster sakta och omärkligt, liksom tankar,
vilka ännu ej fått ord; och stjärnorna glimtade så starkt,
att om det funnits en levande varelse, skulle han kunnat
höra i tystnaden, huru de skälvde.
Men det syntes ingen levande varelse i denna natt,
ty allting sov, i mark och skog, i sjöar och stugor, i byar
och städer.
Då reste sig plötsligt en gestalt upp ur Kolmårdens
skogar, högre än den högsta tallen och bred över axlarna
som Kölens ås; och han kastade sin skugga ut över landet
som ett enormt sorgflor, och det var så långt att det
insvepte hela Stockholm och med sin andra ända föll ned
i Bottniska viken.
Men skepnaden var lutande, och hans ögon hade
missdådarens skygga och skelande blick, och då han vände
sitt ansikte uppåt och månskenet föll över det, visade det
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
