Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
obebodda. Över ingången till varje hus hängde en
nattmössa och en fotblack, och i dörrarna stodo väktare. Jag
stannade nedanför en trappa, hälsade mannen i dörren
och sade:
»Jag önskar mig ett hus, ty middagssolen är het och
jag är trött och alla mina vänner sitta redan bland barn
och blomma. Varför skulle dä icke även jag kunna äga
mitt hus?»
Då log mannen i dörren med ett leende, som jag
ej förstod, och svarade:
»Du har rätt: varför skulle icke även du ha ditt hus!
Detta hus må du äga. Men först måste du gå upp pä
torget och deltaga i folkets gudstjänst.»
Jag gick upp på torget, där jag fann en stor
menighet ligga framstupa under åkallan till en vädersol, som
lyste matt uppe på himlen. Denna åsyn äcklade mig i
modet och jag vände om. När jag åter kom ned på den
långa gatan, vilken löper runt kring jorden, såg jag
mannen i dörren redan på långt håll le emot mig med detta
samma leende, som jag ej kunde tyda.
»Nu står det dig fritt att stiga in i huset och besitta
det såsom ditt eget. Låt mig nu bara först spänna
blacken kring din fot och sätta nattmössan på ditt huvud!»
I detsamma log han åter, och plötsligt såg jag tvärs
igenom detta mörka tal och grep den mask, som ringlade
sig på bottnen. Jag kände arten allt för väl: han
tillhörde den onda skadeglädjens stora släkte.
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
