Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En av Preussens allra största män och en av dem
som alltid uträttat det bästa när cle svulto, grubblade en
dag vid stranden av Spree över livets och Preussens och
sin egen mages gåta. Marken var vit av snö, så långt
ögat kunde se; Spree flöt svart, och skogen stodJsvart;
och den store mannen tyckte sig sitta mitt på den
preussiska flaggan.
Mitt emot honom gungade på den yttersta ändan av
en tunn gren av en förvuxen al en orörlig och gravtyst
kråka. Den store mannen stirrade oavvänt på denna svarta
prick i det vita, tills kråkan äntligen öppnade näbbet och
kraxade. Efter en halvtimmes förlopp kraxade hon ännu
en gång; och när nästa halvtimme förflutit, omigen; och
så vidare en hel halv dag.
Men i en tall strax bredvid satt den tjuvaktiga skatan
och vippade och guppade med sin svartvita stjärt av lutter
otålighet över att den store mannen då inte äntligen kunde
uttyda, vad hennes kusin och väninna kråkan kraxade.
Och när kråkan kraxade nästa gång, skrattade hon till med
samma ljud så gällt och skärande och genomträngande,
att den store mannen långt omsider begrep, att det ena
gången hette: »stjäl!» och andra gången »tag!» och så
omigen »stjäl!» och så omigen »tag!» och så vidare.
Den store mannen stod just i begrepp att resa sig
efter att äntligen ha funnit lösningen på livets och
Preussens och sin egen mages knorrande gåta, då hans blickar
föllo på en nattuggla, som satt i en gammal lind med
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
