Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framträda i det offentliga, kräfde anständigheten, att
allt försiggick på ett värdigt sätt, och man fann sig
därför föranlåten att skaffa sig qvinnor, som ledde
klagosången. Småningom öfverlät man åt dem allt
besväret med sorgen. Det är det första steget på
denna väg, som är det afgörande; redan det att
göra hvad som är allas rätt — att sörja öfver den
bortgångne — till en pligt för några, är ett brott
mot en af naturens grundlagar. Detta är hos
naturfolken allmänt; ty hos dem är det vanligen
allenast qvinnorna, som yppa sin sorg, och näppeligen
har man rätt att i många af dessa fall tillämpa
hvad Tacitus förtäljer om Germanerna — de ansågo
det tillkomma qvinnorna att klaga, männen att
minnas.
I de nordligare trakter, där människan är mera
sluten inom sig, hos de germanska folken
isynnerhet, kunna vi vänta större naturlighet i sorgen och
därför mera enkelhet och sanning. När Sigurd var
död och Gudrun satt vid hans sida, omgafs hon
icke af lejda sörjerskor. Hon var sjelf den sörjande,
och hennes smärta var så djup, att hon icke kunde
uttala den.
Sorgen, hon må vara verklig eller blott
låtsad, visar sig icke allenast i klagan. När en konung
dött på Madagaskar, inställes allt arbete för längre
tid, man rakar hufvudet, sofver på marken,
qvinnorna gå med öfverdelen af kroppen naken, och
under allt detta ropar man: »hvi öfvergaf du oss?
kom åter och tag oss till dig!» Indianerna måla sig
svarta när de sörja, någon gång hvita; de fasta, slå
sig sår, »för att sorgen skall komma ut», och låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
