- Project Runeberg -  Folkens tro om sina döda /
25

(1874) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sökts inkränka begrafningarna till den rent
kyrkliga akten, ty väl må det tyckas vara en torftig gärd
åt den dödes minne, att de efterlefvande
vederqvicka sig med mat och dryck. Likväl är seden att
hålla graföl allmänt mänsklig — hvarför, det kunna
till en del naturfolkens seder lära oss. Det är det
sista umgänget man plägar med den döde. I
nord-östra Indien gå vännerna till grafven, bjuda den
aflidne äta, och eftersom han ej kan det, säga de: »du
var en af oss och kan icke längre vara det; vi komma
icke mera till dig, kom du icke mera till oss»,
hvarefter de draga trådringar af armarna och kasta på
grafven, till tecken att alla band dem emellan nu
äro slitna. Uti de äldsta grafvar man känner här i
Sverge, finner man stundom lemningar af måltider;
jag antager, att man satt i det fria och firade
grafölet invid grafven, hvarefter djurbenen kommo att
följa med jorden, när grafven fyldes. Kring en
graf från samma tid har jag sett små
primitiva eldstäder bildade af hoplagda kullerstenar. I
en holsteinsk graf af samma ålder har man i
grafkammaren funnit spår af kolning samt en mängd
sönderslagna lerkärl. Äfven i Grekland var det sed
att krossa de kärl, som användes vid graffesten.
Därtill kommer den omständigheten, att i de fall, då
man hembar gudarna offer, plägade man åt dem
gifva det, i hvilket djurens lif ansågs finnas,
några fettet, andra blodet, under det man för sig
och de sina behöll återstoden, som förtärdes. Så
kommo flerestädes, äfven i Norden, stora måltider
att blifva nära förenade med gudstjensten och offren.

Tredje och nionde dagen efter begrafningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:31:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folketstro/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free