Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall kunna göra sig gällande, måste en stor
förvirring i begreppen och ett gränslöst tillbakasteg i
bildning hafva inträdt.
*
Hittills hafva vi i främsta rummet sysselsatt
oss med de känslor de lefvande hysa med afseende
på de döda, men under dem ligger ytterst deras
tro om de dödas tillstånd. Öfvergå vi nu till en
närmare undersökning häraf, blir vår första fråga:
under hvilken bild uppfattar man naturligast den
upplösning af människans väsen, som döden
åstadkommer?
Nyss var kroppen lefvande och rörde sig, nu
är han död, stel och rör sig ej sjelf. Något har
försvunnit, själen har gått bort, hon har anträdt en
färd och lemnat kroppen åt sitt öde.
Om själens vandringar hafva folken synnerligen
mycket att berätta, och i sägnerna finna vi uttryck
för olika grundåskådningar. Enligt den ena går
själen, sedan hon lemnat den döde, in i andra
väsen, mänskliga eller icke mänskliga, och
fortlefver i dem. Lägre är denna uppfattning än den
andra, till hvilken vi strax skola komma,
alldenstund hon förråder en viss oförmåga att tänka sig
själen annat än förenad med en synlig kropp.
Denna förra tro på en metempsychosis, eller
själens öfvergång i andra kroppar, förekommer
flerestädes. Isynnerhet tror man gärna att förfädernas
själar åter ingå att lefva i deras ättlingar. En
indianstam i Nordamerika plägar begrafva de döda
barnen invid vägen, på det deras själar må gå in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:31:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/folketstro/0033.html
