- Project Runeberg -  Folkens tro om sina döda /
32

(1874) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förbi vandrande qvinnor och sålunda ånyo födas.
När ett barn födes i Orissa (i sydvest från Ganges’
delta) bestämmer presten, hvilken af fäderna
kommit till nytt lif i det nyfödda barnet, och man ger
åt det dennes namn. På Nya Seland tilltror man
sig icke att kunna utröna detta, utan lemnar åt
barnet att uttala sig i frågan: man uppräknar för det
en rad af fädernas namn och det namn, vid hvilket
barnet ger ett ljud ifrån sig, erhåller det.

Men man tror ock, att själen söker sig en högre
tillvarelseform genom att ingå i människor af annan
stam och med rikare begåfning. Såväl i Australien
som i det inre af Afrika trodde man, när de hvita
första gången kommo dit, att det var män med
fädernas andar. Denna tro har efter en fortsatt
beröring med européerna åtminstone delvis bevarat
sig. En deporterad, som kom till Australien,
igenkändes till och med af infödingarna för att vara
en viss af deras aflidna fränder, och man gaf
honom den jord, som den döde hade egt.

Men äfven lägre tillstånd finnas: man tror ock
att de döda människornas andar gå in i djur. En
eskimoqvinna vågade aldrig smaka valross-kött,
emedan angekoken (trollmannen) sagt henne, att hennes
aflidne mans ande gått in i en valross. Indianerna tro,
att de dödas andar gärna gå in i björnar, hvadan
dessa vanligen behandlas med en viss aktning. På
Samoa-öarna är man alltid mycket ifrig att begrafva
sina döda, hvadan man blir orolig, när någon fallit
i strid eller drunknat, så att hans kropp icke
kunnat tillrättafås. Vänner och fränder sätta sig då ned,
utbreda framför sig en duk och ropa: »varen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:37:56 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/folketstro/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free