Folkens tro om sina döda / 106 (1874) Author: Hans Hildebrand Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

askkrukorna insattes. Prof på sådana grafhus, som
kallades kolumbarier eller dufslag, lemnar bilden 24,
hvars original förekommer vid Pompejis grafgata.

Ill. E. WESTERBERG. X. A. Bild 24. Romerskt columbarium.

I det gamla Indien gick likbränningen så till.
Liket tvåddes, guldstycken lades på munnen,
näsborrarna och öronen, hvarefter den döde bars till
en helig ort i skogen eller vid vattnet. Sönerna
eller de närmaste fränderna uppstaplade bålet, hvarpå
det ånyo tvättade liket lades med hufvudet åt norr.
Blommor utströddes, och ett täckelse lades däröfver,
den närmaste fränden tände veden, sägande: »Må
gudarna med flammande mun förbränna detta lif!»
Fränderna vandrade kring bålet med långa trästycken
i händerna och kastade därefter dessa i elden under
utrop: »hell dig, som förtärer köttet», de uppstämde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>