- Project Runeberg -  Folkens tro om sina döda /
126

(1874) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

funnos ock de i trä skurna larerna. Tidehvarfven
igenom bevarade laren det honom anförtrodda huset,
gömde dess hemligheter, delade dess fröjder, men
icke mindre dess sorg och bekymmer. När Tibullus
besjunger krigets och mordens fasor, beder han:

Fäderne-larer, likväl mig skydden! När liten vid edra
        Fötter jag lekte ännu, troget I vårdaden mig.
Blygas behöfven I ej, att af trä I bildade ären:
        Så i min farfars tjäll fordom I stoden jämväl.
Då mer redligt man höll sin tro, när fattig på prydnad
        Guden i träbild än stod i ett litet gemak.
Då han försonades lätt, om honom en drufva man egnat
        Eller med kransar af ax smyckat hans heliga hår.
Hade då någon en bön fått uppfyld, kakan han sjelf bar,
        Dottren den lilla därpå följde med honung så skär.

Den första maj firade man i alla hus larernas
fest; äfven annars, så snart man var samlad för
någon högtidlig angelägenhet, hedrades de med stora
blomkransar. Vid hvarenda måltid, så snart den
första rätten var äten, sattes under allmän tystnad
mat och dryck på små fat på härden och stjälptes
därefter i elden, hvarvid man ropade: dii propitii!,
»varen nådige, o gudar». När en födelsedag firades,
när sonen förklarades vara en man, när en familjens
medlem eller vän kom åter till huset efter en
utförd resa eller en genomgången fara, när man
tillfrisknade — då glömdes aldrig larerna. Den
nygifta romarinnan offrade en ass (ett rom. mynt) åt
familjens lar och en åt laren vid närmaste korsväg.

Folkets fantasi skapade en mängd olika slag af
sådana skyddsandar, hvilka gingo öfver i hvarandra
och således alla stodo i det närmaste sammanhang med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:31:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folketstro/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free