- Project Runeberg -  Folkens tro om sina döda /
132

(1874) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

frändskapen mellan människans verld och de i naturen
herrskande eller »rådande» andarna blifvit uttalade af
B. E. Malmström i en dikt, hvars namn här icke
behöfver nämnas.

Ett af de fagraste dragen i folkets berättelser
om andarna afgifver vittnesbörd för dessas
sammanhang med människorna. I alla Sverges delar
berättas, att dessa mytiska väsen, näcken, älfvar
o. s. v., ifrigt söka efter att ingå äktenskap med
människor. Älfva-barnen äro ofta svaga och deras
mödrar söka då locka en qvinna in i bärget eller
högen att gifva barnen di, eller söker att byta ut
qvinnans barn mot sina egna. Men detta andarnas
behof af anslutning till människoverlden gäller icke
allenast det timliga: med människorna längta
andarna efter en uppståndelse, och bittert klagade
näcken, när en människa sade honom, att hans
hopp därom var fåfängt. Det var således ock ett
fullt lif som dessa väsen lefde.

I grafhögen hade den döde sitt hem, och ur
detta framgick den döde sjelfmant eller kallad af
de lefvande. För kejsar Caracalla, berättar Dio
Cassius,
uppenbarade sig ständigt, hotande och
förföljande, fadrens och brödrens skuggor. Pompeji son
Sextus lät hexan Erichtho mana fram de dödas
andar för att få veta, hvad framtiden bar i sitt sköte.
När Gunnar å Lidarände på Island var död,
berättar Njålssagan, gick hans son och en annan man
förbi högen, hvilken de funno öppnad. Det var
klart månsken; då och då flög ett moln öfver fästet.
I högen brunno fyra ljus, som icke kastade någon
skugga, och därinne satt Gunnar, seende mot månen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:37:56 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/folketstro/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free