- Project Runeberg -  Folkkalendern / 1928 /
119

(1916-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bravader på rättens, religionens, krigets ock kärlekens fält

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bark, ej heller brännen dem, slån icke ned fruktträden och förstören ej
sädesfälten, döden icke får, ej heller oxar, cj heller kameler, utom till
edert livsuppehälle. I skolen finna rakade — slån dem med sabeln på
tonsuren; I skolen även finna män i celler (d. v. s. eremiter) —
läm-nen dem i fred, på det att de må fortfara i uppfyllandet av sina löften.”

Historien förmäler uttryckligen, att dessa instruktioner även åtlyddes
av de ”fanatiska” muhammedanerna.

Alldeles säkert skulle det kunnat tjäna de kristna europeiska
trupperna i Kinafälttåget 1900 till föredöme.

Ännu på landsknektarnas tid togo många hustru och barn med sig i
fält och i lägret. De ogifta ledo icke heller brist i så fall. ty en
ansenlig tross av ogifta kvinnor följde hären och stod under trossväbelns
disciplinära makt. Under trettioåriga kriget s!äpade t. ex. ett
regemente på tretusen man med sig tvåtusen kvinnor, mot vilka överstens
auktoritet icke kunde uträtta något. Under krigets förlopp översteg
trossen kombattanternas antal tre- till fyrdubbelt. Dessa kvinnor måste
uträtta alla arbeten åt soldaterna och dela alla strapatser och därtill tåla
en hård och obarmhärtig behandling. ”Lägerbarnen” d-evos ofta jämte
mödrarna ut i nöd oc helände. Sedan kunde de icke bli något annat än
tjuvar eller rövare, i bästa fall soldater, vilket på den tiden kom på
ett ut.

*



Lantgreve Fredrik II av Hessen-Kassel, en furste som giorde sitt
residens till ett av de vackraste i Tyskland, bildad, konstälskande o’di
tillgiven upplvsningsman — alltså på intet sätt någon medeltidstyrann —
sålde år 1775 12 800 hessare till engelsmännen att av dem begagnas i
deras kolonier. Till år 1782 skickades ytterligare 4 200 rekryter efter.
Därjämte gav Hanau särskilt 2 400 man. Då Hessen-Kassel på den tiden
hade 400 000 invånare, schackrade fursten bort nära tjugondelen av sina
undersåtar!

De engelska kommissarierna kommo till Kassel och besiktigade de
sålda människorna på torget, liksom de i Amerika voro vana att
besiktiga negrerna. För varje stycke av dessa stackars karlar betalade de
100 taler. De inskeppades och fortskaffades på Weserfloden, o^h
Fredrik den store belade dem vid Minden, när de passerade hans land, med
den vanliga boskapstullen!

Klagade föräldrarna till dessa bortschackrade män. fingo fäderna
straffarbete, mödrarna kommo på tukthuset. Den som deserterade, måste
under två dagars tid löpa gatlopp — förresten en kulturskänk av
Ryssland — tolv gånger dagligen, understundom tills döden följde. Karl
Julius Weber, som upplevde detta, upplystes av officerarna om att
gatloppet var mindre skadligt för hälsan än det gamla snöstraffet!

Av dessa 19 400 man återvände på hösten 1783 och följande vår 11 900.
7 500 hade kriget ryckt bort!

Märkvärdigt är att samtidigt — en inverkan av upplysningen— i
Hessen tortyren avskaffades och det enkla dödsstraffet endast högst sällan
tillämpades.

För övrigt hade människoschackraren förstått att ta bra betalt: när
lantgreve Fredrik II dog 1785, lär han, trots sina många
byggnadsarbeten och resor och den stora lyx han tillät sig, ha efterlämnat 56
miljoner taler.

De engelska subsidier, som Georg III (f 1820) betalade för den hanno-

verska arméen mot Frankrike, beräknade premien för en död eller tre
sårade soldater vid infanteriet till 28 taler, vid kavalleriet till 11 taler (1
taler omkr. kr. 2:70). Däremot ersattes en död häst eller tre sårade
hästar med 90 taler. En tysk soldat värderades således i slutet av
1700-talet till 11—28 taler, alltså en åttondel till en tredjedel så högt som en
häst. Samtidigt uppskattade den engelske nationalekonomen William

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkkalend/1928/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free