Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trafiksäkerhetens kärnpunkt. Av Ernst J. Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anförde sakkunnige, att det var obestridligt, att t. ex. onykterhet utgjorde
en av de vanligaste orsakerna till olyckshändelser och överdålig framfart
över huvud, varför det måste krävas, att de, som missbrukade rusdrycker,
i görligaste grad förhindrades från att föra motorfordon.
Inte heller nu vann man önskad effekt med bestämmelsen.
Formuleringen var alltför vag och ingav tvekan i tolkningsavseende. De
föreskrivna intygen ”av trovärdiga personer” om sökandens nykterhet, blev
rätt betydelselösa papper. Och gång på gång visade det sig, att notoriska
fyllerister fått körkort och sedan anställt stor förödelse ute på vägar och
gator och satt människoliv i fara. 1929 års sakkunniga underströk
kraftigt detta missförhållande och yttrade bl. a. att ”intyg om nykterhet,
ordentlighet och hänsynsfullt uppträdande lärer så gott som vem som helst
kunnat förete dylika intyg”. Från olika håll hade också krävts en
or-saknar all anledning betvivla. Få äro de, som vilja utsätta sig för det
obehag, som givetvis är förenat med att neka en vän eller granne ett
dylikt intyg. De sakkunnige ha sig bekant fall, då personer, vilka vid
flera tillfällen gjort sig saker till ansvar för fylleri, det oaktat
kunnat förete dylika intyg.” Från olika håll hade också krävts en
ordentlig revidering i lagen på denna punkt, bl. a. hade Motorförarnas
Helnykterhetsförbund framfört en del mycket förnuftiga förslag, vilka dock
tyvärr endast i ringa del beaktades. Sakkunnige stannade för en
bestämmelse, att nykterhetsintyg skulle utfärdas av polismyndighet å den
eller de orter inom riket, varest sökanden under de senaste två åren varit
mantalsskriven, ”att han gjort sig känd för ett nyktert levnadssätt” och i
övrigt ej med hänsyn till personliga förhållanden kunde anses olämplig
såsom motorförare. Intyget får ej vara mer än 2 månader gammalt då
körkort utlämnas. Förslaget, att nykterhetsnämnderna, som obestridligt
besitter den största kännedomen i dylika avseenden, skulle obligatoriskt
höras före körkorts utfärdande, upptogs ej i förslaget. Däremot infördes
i besiktningsmannainstruktionerna skyldighet att vid körkortsprov genom
anställande av förhör med vederbörande eller på annat lämpligt sätt
förvissa sig om, att denne äger nödig känedom om alkoholhaltiga dryckers
inverkan å den mänskliga organismen, särskilt ur
trafiksäkerhetssynpunkt.
Straffbestämmelserna för onykterhet vid ratten.
För onykterhet vid ratten genomfördes i den nya
lagstiftningen en rätt kraftig straffskärpning. De sakkunnige
konstaterade, att av under S-årsperioden 1924—1928 verkställda 5,795
återkallningar av körkort ej mindre än 4,343, eller över 70 %,
helt eller delvis föranletts av vederbörande förares onykterhet.
Redan i förordningen om ändring i 1916 års bestämmelser
infördes på riksdagens hemställan uttryckligt stadgande om, att
körkort för förare, som under färd med automobil varit
berusad, kunde indragas. (Tidigare hade dylik bestämmelse
saknats.) Vid den därpå följande revideringen ändrades
uttrycket till skall indragas.
I 1923 års författning stipulerades, att förare, som överskred
då gällande hastighetsbestämmelser, kunde straffas med böter
från 10:— till 1,000:— kronor; hade föraren vid begåendet
ådagalagt grov vårdslöshet eller varit berusad eller visat
uppenbar likgiltighet för andras liv och egendom, kunde han
dömas till högst 3 månaders fängelse.
Vid 1925 års revidering av förordningen infördes ytterligare
en bestämmelse, att den, som vid förande av motorfordon
”vore synbarligen berörd av starka drycker, straffas med bötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
