Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sexuell okunnighet — en fara för folkhälsan. Av Karin Adamsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ändå, menade lagmakarna på Helgeandsholmen. Det är
bara att stifta en ny lag. Och så kom ”lex veneris” till.
Den lagen har naturligtvis sitt berättigande ur social och
medicinsk synpunkt. En person, som medvetet smittar ner en
annan person, förtjänar sträng näpst. Men om nedsmittningen
skett omedvetet? Detta kan vara svårt att bevisa inför rätta,
men sådana fall förekommer dock. Vad har då vunnits med
”lex veneris”?
Könsdriften regleras inte genom förbudslagstiftning. Den
är en naturkraft, som följer sina egna lagar. Den pockar på
att bli tillfredsställd. Om nu en tillfredsställelse kan medföra
sanitära vådor, borde man väl i all rimlighets namn söka
minska offrens antal genom upplysning om faran och om
möjligheten att förhindra densamma. Är det inte inkonsekvent att
bibehålla preventivlagen efter tillkomsten av ”lex veneris”?
Hur har då ”lex veneris” fyllt sin funktion i kampen mot
könssjukdomarna? Utan tvivel har den varit av stor
betydelse, främst tack vare de polikliniker för kostnadsfri
behandling, som i samband med lagen har inrättats i de större
städerna. Dylika kliniker finns nu i Stockholm, Göteborg, Malmö,
Uppsala, Linköping, Norrköping, Jönköping, Karlskrona, Lund,
Hälsingborg, Borås, Örebro, Västerås, Gävle och Karlstad.
Beträffande syfilisfallen kan man konstatera en glädjande
nedgång. Låt oss se på utvecklingslinjen under perioden 1915
—1929, det senaste år för vilket uppgifter föreligger om antalet
smittningsfall i förhållande till smittningsorten. I de tre
största städerna, Stockholm, Göteborg och Malmö, var antalet
smittningsfall av syfilis år 1915 för män 1,045 och för kvinnor
558, för år 1929 var siffrorna 346 och 162. För det övriga
landet minskades syfilisfallen från 632 och 222 år 1915 till 345
och 147 år 1929.
Nedgången har alltså för de tre största städerna varit 67 och
71 procent för resp. kön, medan den för det övriga landet
stannat vid 45 och 34 procent resp. Storstäderna företer
således en betydligt gynnsammare utveckling än landet i övrigt,
vilket än starkare markeras om man tar i betraktande den
avsevärt större folkmängdstillväxten för den förra gruppen.
Undersöker man sedan förhållandena ifråga om den
allmännast förekommande av de veneriska sjukdomarna, gonorrén,
får man ur sifferuppgifterna en bild, som tyvärr är allt annat
än glädjande. Här är man nödsakad konstatera en ökning och,
vad som är mest oroväckande, en ökning av smittningsfallen
för kvinnor, som är förfärande stor.
I de tre största städerna inträdde under perioden 1913—1929
en nedgång i gonorrésmittningsfallen ifråga om män från
5,637 till 5,363 och en ökning av gonorrésmittningsfallen ifråga
om kvinnor från 1,597 ti’l 1 709. I det övriga landet steg smitt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
