Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från grund till skorsten. Hur jag bygger ett eget hem, av A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen bör helst verkställas två gånger för att ernå full täthet
mot fukt och utföres ända upp till jordytan. Asfaltstrykningen
ska gå ända ned till grundplattan och uppåt sluta i jordytan
eller omedelbart under densamma. Före strykningen ska alla
håligheter i grundmuren vara lagade och alla eventuellt
utstående kanter vara borthuggna, så att asfalten strykes på en
tämligen jämn och slät yta. Grundmurarna ovan jord bör även
behandlas på sådant sätt, att de ej suger upp vatten direkt ur
jorden eller genom stänk. Grundmurarnas utsidor kan
exempelvis strykas två gånger med varm stenkolstjära, varvid vinnes
en blank yta.
Om grundmurarnas utsidor ska cementputsas, bör i
cement-putsen inblandas tätningsmedlet Tricosal. Om grundmurarna
cementputsas utan detta tätningsmedel, brukar gärna fukten
dra upp sig i putsen.
Isolering måste även anbringas på grundmurarnas över- och
sidoytor, mot vilka murverk eller trä ska vila.
Det egna hemmets väggar delas i två stora huvudgrupper:
stenväggar och träväggar. Vad då beträffar stenväggar måste
man väl fortfarande anse det gamla murteglet än så länge inta
den förnämsta platsen. För egnahemsbyggaren har emellertid
numera de s. k. lättmaterialerna fått det största intresset. S. k.
högporöst tegel fordrar en väggtjocklek av 25 cm. eller en sten.
En Yt\ sten tjock vägg av detta material är även tillräckligt
värmeisolerande.
I vårt nordliga, stränga klimat måste ytterväggarna i ett bostadshus
ej blott vara ogenomträngliga för vind och väta — de måste även ha en
god värmeisoleringsförmåga, som håller kylan ute och värmen inne.
Största delen av det i eldstäder och genom värmeledningar alstrade värmet
ledes nämligen genom väggarna ut i fria luften, och sker denna
värmeavgivning för snabbt, blir det både svårt och dyrbart att vid kall väderlek
hålla husets inre vid tillräcklig rumstemperatur.
Otillräcklig värmeisolering medför även fuktbildning, vilken uppstår på
så sätt, att en del av den vattenånga, som den varmare rumsluften
innehåller, kondenseras vid beröringen med de kallare ytterväggarna.
Bostadsrummen blir på så sätt ohygieniska, varjämte fukten ofta
förorsakar skador på inredning och möbler.
Tegel, en parallellipipediskt formad produkt av bränd lera, är lätt att
sammanfoga till väggar, och det visar en betydande hållfasthet, som gör
det väl ägnat att bilda de bärande delar av huskonstruktionen som
ytterväggarna vanligen utgöra. Det är kemiskt oförstörbart, obrännbart och
frostbeständigt. Tegelväggar står sig därför i hundratals och tusentals år.
Teglet äger tillika en god värmeisoleringsförmåga. Denna beror på dess
porositet, d. v. s. på de i tegelmassan inneslutna otaliga luftfyllda
hålig-heterna. Ju större del av volymen som dessa håligheter tillsammans
intaga, dess bättre blir isoleringsförmågan; hållfastheten blir däremot
mindre. För högre hus måste tegel med liten porositet och stor hållfasthet
användas; enär väggarna måste byggas jämförelsevis tjocka, ger de likväl
tillräcklig värmeisolering. För lägre hus, om endast en eller ett par
våningar, kan man däremot med stor ekonomisk fördel använda ett mera
poröst tegel med större värmeisoleringsförmåga, varvid väggarna kan
byggas i motsvarande mån tunnare. Det gäller sålunda att avväga
teglets porositet efter den avsedda hushöjden och de därav betingade
anspråken på hållfasthet.
Efter ett omfattande och flerårigt experimentarbete tillverkas numera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
