Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nederlagens år. De fackliga striderna i Sverge 1932 och deras resultat. Av Carl Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bruken 28,000; pappersmassefabriker och pappersbruk, 20,000;
sågverken, 14,000; stuverifacket 12,000 och till slut en del
mindre arbetaregrupper inom arbetsköpareföreningens allmänna
grupp. Arbetsköparna krävde i sina nya avtalsförslag
vittgående lönereduceringar, men förhandlingarna kom inte på
allvar i gång i något fack förrän in på det nya året. Detta
berodde säkerligen på den osäkerhet som rådde på alla håll
om de verkningar som var att motse av svenska riksbankens
övergivande av guldmyntfoten (hösten 1931). Många väntade
av detta ett uppsving i den svenska industrin. Då emellertid
de flesta länder med vilka Sverge hade det största
handelsutbytet även nödgats lämna guldmyntfoten och alla andra
införde höga skyddstullar mot de ”valutasvaga” länderna,
uteblev detta uppsving fullständigt.
I slutet av 1931 kom emellertid förhandlingarna i gång och
de första medlingsförslagen såg dagens ljus. Det gällde
metallindustrin och järnbruken. Förslaget som upptog en hel
del försämringar blev av arbetarna vid företagen
omröstning avslaget (den 9 jan.) med stor majoritet, trots att den
reformistiska forbundsledningen med Fritjof Ekman i spetsen
tillstyrkt detsamma. Denna förbundsledning fortsatte
emellertid sina strävanden att få en uppgörelse till stånd i
huvudsak efter de riktlinjer som hr Ekman redan tidigare lovat
arbetsköparna att följa. Arbetsköparna dekreterade nu att
lönerna skulle sänkas med 8 procent på timlönen och 12 på
ackorden och arbetarna svarade med hot om partiell strejk att
tfäde i kraft den 17 o. 18 januari vid några företag. Nu kom
arbetsköparnas lockouthot. Lockout skulle träda i kraft den
24 januari.
Under mellantiden fortsatte dock förhandlingarna och dessa
resulterade i ett nytt medlingsförslag av i huvudsak samma
innehåll som det tidigare av arbetarna avslagna.
Förändringarna bestod i en mindre förbättring i järnbruksavtalet
varigenom hyttarbetarna tillförsäkrades 6 dagars semester pr
år mot tidigare 4 dagar. Förslaget innehöll vidare att
timlönen skulle sänkas med 4 procent och samtliga ackordslöner
med 6 procent. Detta förslag, varå svar avgavs den 1
februari, var även tillstyrkt av förbundsledningarna och det
lyckades dessa genom en väldig agitation för detsamma få det
godkänt vid järnbruken. Verkstadsarbetarna avslog
emellertid förslaget, men forbundsledningen tog helt enkelt och
räknade samman såväl järnbrukens som verkstädernas röstsiffror
och fick på detta sätt majoritet för det nya avtalet. Detta
förfaringssätt möttes naturligtvis av stark opposition, och
Metallindustriarbetareförbundets kongress som sammanträde
i augusti samma år beslöt också att för framtiden dylikt icke
skulle få förekomma. Det nya avtalet skulle gälla till
årsskiftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
