Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livets lotteri. Hur naturen slösar med krafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Livets lotteri.
Hur naturen slösar med krafter.
Den slösande fruktbarheten hos växt- och djurlivet står inte
i någon som helst proportion till existensmöjligheterna för
nästa generation. Fastän fortplantning och fruktbarhet har
till syfte att främja artens utbredning över hela jordklotet,
är mängden av levande väsen, beroende av samma luft-, ljus-,
utrymmes- och näringsbetingelser, så stor, att blott ett relativt
försvinnande antal någonsin hinner växa upp till full mognad.
Det stora flertalet går under innan de ens fått en chans att
börja sin kamp för tillvaron. Varje dag, ja varje timme
kommer miljarder liv till världen som ej har den ringaste chans
att utvecklas, långt mindre att fortplanta släktet.
Här ska nämnas några exempel på den slösaktighet varmed
naturen alstrar nya livsfrön:
Torskhonan lägger under varje ”lektid” ända till 8 miljoner
romkorn, ålen ända upp till io miljoner; ett ostron lägger
i.ooo.ooo och en termit 80.000 ägg om dagen, medan biet (d. v.
s. endast en hona i varje svärm) nöjer sig med — 1.000.000
av-komlingar per år! Inom växtriket finner vi, att tobaksplantan
varje år producerar 360,000 grobara frön och senapen över
en halv miljon.
Om icke utbredningstendensen, som finns hos alla levande
varelser, vore så motad av hinder, skulle resultatet bli varken
mer eller mindre än en katastrof. Antag, att torsken eller
ålen finge fortplanta sig ostört! Avkomman av en enda hona
skulle då, med början från vår tidräkning, vid det här laget
ha fyllt hela oceanen till de största djup med torsk, packad
lika tätt som sardiner i en sardinlåda, och med ett överskott
som kunde fylla alla jordens insjöar och floder. För ett ostron
skulle det inte ens ta så lång tid att ”föröka sig och uppfylla
jorden”, ty endast några få århundraden skulle räcka till för
att oceanen skulle bli så full av ostron att man kunde gå
torrskodd över haven lika bra som på land. Men vad växterna
beträffar så är förutsättningen orimlig, ty långt innan gränsen
vore nådd, skulle all näring och luft vara förbrukad.
Hos de lägre livsformerna är fortplantningen ännu snabbare.
En bakterie når full utveckling på 20 minuter och är sedan
färdig att börja alstra nästa generation. Denna procedur
fortgår oavbrutet, så länge livsbetingelser finns tillräckligt. Om
det vore möjligt att skaffa tillräcklig näring därför skulle
avkomman av en enda bakterie inom några få dagar utgöra en
massa större än hela jordklotet.
Allas krig mot alla löser problemet om överproduktion och
verkar som reglerande faktor. Den ena artens avkomma blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
