Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURSPEGEL
Svenska bilder.
HENRIK SCHüCK: Svenska
bilder. Valda smärre
skrifter i svensk kulturhistoria
I—III à 6: 50. Bonnier. 1940.
Namnet Henrik Schück är på ett
mycket intimt sätt förknippat med svensk
litteratur- och kulturhistoria. Beträffande
vår litteraturhistoria kan vi med skäl
fråga: "var stodo vi, om han ej funnits
till?" Han har tillsammans med Karl
Warburg gett oss Illustrerad svensk
litteraturhistoria i 6 digra delar
(kompletterad av prof. Gunnar Castrén med en
sjunde del). Han har vidare, först
tillsammans med Warburg och i en senare
upplaga ensam utgivit Svensk litteratur
intill 1900, ett synnerligen instruktivt
översiktsarbete i 2 band. Även på
världslitteraturens område har Schück gjort
betydande insatser. — Främst var och
förblev Schück trots allt kulturhistoriker.
Han besitter på detta område en
häpnadsväckande lärdom. Han är en
mästare i att karaktärisera en tid och en
kultur och att sätta in en diktare eller en
litterär strömning i dess tids- och
kultursammanhang. För det enskilda
diktverket och det inre personlighetslivets
dol-dare sammanhang är han icke lika
lyhörd.
Det måste betraktas som en personlig
bragd, att denne forskare, som utfört
ett dagsverke större än andra, i sin sena
ålderdom har lust och kraft att i sju
kraftiga volymer sammanföra och väl i viss
mån justera arbeten, som tillkommit
under en lång följd av decennier. De tre
hittills utkomna volymerna innehåller
var och en dels en längre avhandling,
tidigare offentliggjord i bokform, dels ett
antal större eller mindre tidnings- och
tidskriftsartiklar, vilka nu på detta sätt
ånyo göres tillgängliga. I första volymen
får vi läsa hans utomordentligt
intressanta framställning Petrus de Dacia, en
själshistoria från medeltiden. Både
innehållet och behandlingen måste locka till
studier. I andra volymen får vi läsa hans
intensiva skildring av Engelbrekt. Man
kan sätta frågetecken i marginalen, men
man kan absolut icke förbli ointresserad
eller oberörd. Om perspektiven alltid är
riktiga, må lämnas därhän, men de
vidgar synkretsen och låter gestalterna
framträda som levande delar i levande
sammanhang. I den tredje volymen slutligen
får vi till livs Schücks glänsande roman
om Lars Wivallius. Med ordet roman
menar jag icke, att Schücks avhandling "En
äventyrare" är dikt, bara det, att
framställningen är så levande, så laddad och
så oemotståndligt medryckande, att den
närmast kan jämföras med en roman i
gammal god stil. Att den därjämte ger
litterär kunskap och kulturhistoriska
utblickar är självfallet, då det gäller
Schück. — Kring dessa kärnor grupperar
sig en massa andra, mindre men därför
icke mindre betydande uppsatser. Man
frapperas av att de i regel väl behållit sin
modernitet. Delvis beror väl detta på att
Schück varit en framsynt man, delvis
också på hans stil, som är omedelbar och
levande i sin skarpa saklighet. •— Boken
rekommenderas för alla, enskilda och
studiecirklar, som älskar det levande
förflutna, och som vill göra en vandring
där med en ciceron, som vet vad han
talar om, och som kan tala om, det han
vet. Justus Elgeskog.
Kronprinsessans Bok för
Finlands Röda Kors. Norstedts.
Pris häft. kr. 5:—,’ inb. kr.
7: 50.
Lära jag vill av de lidande,
även om natten blir lång,
konsten att vara förbidande
ända till soluppgång.
Den citerade strofen återfinnes i en
dikt av Hjalmar Gullberg Hem vill jag
vandra ... Dikten ingår i den vackra
och mångskiftande bok, som
kronprinsessan Louise tagit initiativ till och
försett med förord och vars avkastning
tillfaller Finlands Röda Kors. Sannare och
enklare än Gullberg gjort, kan man
knappast uttrycka sin beundran inför det
tappra tåliga finska folket och sitt
hemliga hopp om en ny fredens dag efter
krigets fasansfulla natt.
Kronprinsessans bok är egentligen ett
slags antologi av svenska kulturbilder,
givna av sakkunniga
förstarangsförfatta-re. Där finns lyriska inslag med aktuellt
motiv av en hel skaldegeneration: Prins
Wilhelm, Karl Asplund, Sten Selander,
GunnarMarscoll Silfverstolpe och Anders
Österling. Våra bästa prosaförfattare ha
också lämnat bidrag i just den genre,
som de gjort till sin egen. Sigfrid Siwertz’
novell En spökhistoria är en festlig
studie i stil med hans bästa skälmnoveller,
den minner i anslaget om Slottstappning.
I Korpral Bark har Vilhelm Moberg
utnyttjat dels sin beprövade kännedom
om indelningsverkets snart försvinnande
gamla soldater, dels tagit upp motivet om
änkemannen, som inte kan uthärda se
någon annan intaga den döda hustruns
plats, alltså i stort sett samma ämne som
i Änkeman Jarl. Carl Larsson i By ger
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
