Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alexander Kuprin
Av JOHANNES EDFELT
Alexander Kuprin, född
i Moskva 1870 och avliden
1938, är en av de mest
betydande företrädarna för den nyare
ryska litterära realism, vars största
namn är Maxim Gorkij. Sin
uppfostran fick han i en kadettskola i
Moskva; han ägnade sig först åt
militäryrket, och det är förhållanden
inom den ryska armén som utgör
motiven i hans första berättelser och
skisser, alla präglade av en mer
eller mindre tydligt framträdande
opposition. Sedan han 1897 lämnat
officersbanan, ägnade han sig åt
författarskap, men detta innebar
för hans vidkommande ingen odelad
skrivbordstillvaro. I likhet med
Gorkij, som i viss mån är att
betrakta som hans litterära mästare
och som han varmt beundrade, var
han en folkets man. Under
vidsträckta vandringar och strövtåg
kom han också i nära kontakt med
de fattiga och arbetande ryska
massorna. Det sägs, att han var lika
välbekant för fiskarna på Krim
som han var avhållen och uppskattad
av ambulerande ryska
cirkusartister. Han prövade också under
denna vandringsperiod på de mest
skilda födkrokar, alltifrån
hamnarbetare till körsångare.
Kuprins första novellistik rönte
visserligen uppmärksamhet, men
som en verkligt betydande och
originell kraft erkändes han först 1905,
då ett av hans sannskyldiga mästerverk,
romanen Duellen (svensk
översättning av Erik Nordenström,
1906) såg det litterära dagsljuset.
Jämte en annan av hans romaner,
Gropen (utgiven 1910; svensk
översättning 1921) utgör den
fundamentet för hans anspråk på
eftervärldens hågkomst, och dessa två
verk överträffas näppeligen av
något annat i hans senare rika
produktion fram till bolsjevikrevolutionen,
då han gick i landsflykt och
tystnade som berättare — visserligen
för att, driven av sin glödande
hemlängtan och fosterlandskärlek,
återvända till Ryssland ett par år
före sin död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:32:51 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/folklig/1940/0295.html
