Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR GÖRA VÄRDEFULL LITTERATUR MERA LÄST?
losofisk åskådning, vilken läsaren
inte känner till, den kan ha
inspirerats av någon diktares personliga
upplevelse, den kan syfta på
historiska eller litterära förhållanden,
som är obekanta för många, o. s. v.
Sådana dikters mening blir gärna
förborgad för de flesta, trots att
några få förklarande ord ofta skulle
räcka till att göra deras innebörd
tydlig för var och en. Bland
kommentarerna borde därför lämnas
sådana vägledande orienteringar.
Stundom kan som bekant dikter
vara så svårbegripliga, att på sin
höjd den som bedrivit ingående
specialstudier i ämnet kan tolka dem.
Ett slående exempel därpå länmas i
en recension av Gunnar Olléns
nyutkomna arbete om Strindbergs
diktsamling Ordalek och småkonst
(Göteborgs Handelstidning 19 aug.
1941). Det framhålles där, att flera
av dessa dikter, "som förut tett sig
hopplöst obegripliga", nu fått sin
förklaring. Att genomsnittsläsaren
skulle kunna förstå dem är alltså
fullkomligt uteslutet. Det borde
därför vara självklart, att om
Ordalek och småkonst utkom i ny
upplaga, läsaren däri fick göra
bekantskap med Olléns tolkningar.
Men förklaringar kan vara på sin
plats även när det gäller mindre
dunkla diktverk. För många, som
läser t. ex. Heidenstams Gunnar på
Lidarände, skulle det säkert vara av
intresse att få läsa några rader om
dennes öden, och motsvarande
gäller för Frödings dikt om Alkibiades,
Levertins om Lancelot o. s. v. Det
kan naturligtvis invändas, att
sådant är lätt att finna i uppslagsböc-
ker. Men för det första är det
många, som inte har sådana.
Vidare är det inte säkert, att dessa
framhåller de drag hos de omsjungna
personerna, som diktarna
behandlar. Och något som säkert inte står
i uppslagsböcker — och därför är så
mycket nödvändigare i
kommentarerna — är t. ex. vilka de tre
männen är i Karlfeldts dikt
Kyrkosångarne. Ävenledes bör man omtala,
att den jungfru, som förekommer i
hans dikt Slottstappning och
beskrives som "tjugoårig, varm och sund",
inte är en ung dam utan — en
vinflaska. Att inte vem som helst
fattar detta, framgår därav, att den
amerikanare, som på ett förträffligt
sätt översatt både denna och flera
andra av Karlfeldts dikter till
engelska, inte begripit det.
Enligt min mening kunde man
också, för särskilt sköna eller
betydelsefulla dikter, anföra omdömen
om dem av t. ex. framstående
skalder och litteraturkritici.
Uttalandena kunde gärna gå i motsatt
riktning, ty sådant borde endast verka
stimulerande på läsarens intresse.
Desslikes skulle man i noterna
kunna framhålla egendomligheter i
fråga om ordval, rim, meter m.m.
Kommentarerna fick givetvis vara
tryckta med fin stil för att inte ta för
mycket utrymme.
När det gäller prosalitteratur är
som sagt behovet av förklaringar
mindre. Men även där serveras
läsaren mycket, som säkerligen ligger
betydligt över hans eller hennes
horisont. Mest påfallande är väl de ord
och citat på utländska språk, som
överflödar i så många böcker och
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
