Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERA TUKSPEGEL
som var sannolikt och vad som var
verkligt håller både de durkdrivna
förhörsledarna och deras offer, som beskylles
för orimliga dåd, snart på att helt tappa
bort. Vad som försiggår är en blandning
av blodig fars och grymt rus, med en
outhärdlig logik styrande mot dramats
höjdpunkt: "fysisk likvidering", d. v. s.
slutet på en människas politiska
aktivitet; "att dö var i sig självt en teknisk
detalj utan intresse. Döden som faktor
i en logisk ekvation hade förlorat alla
intimt kroppsliga drag".
Fängelseatmosfären är makalöst
skildrad. En mängd politiska
handlingsmänniskor skymtar, alla dessa oppositionella
står på branten av sitt fördärv och
stupar. Men, som Rubashov, hade de "aldrig
tvivlat på det logiskt riktiga i sitt
uppträdande". Och så är den sista tjänst,
partiet och Nr 1 fordrar av dem: erkänna
alla brott, som läggas dem till last — för
att rättfärdiga och hylla regimens
rättvisa.
Koestlers bok är skarptänkt,
författaren förefaller vara medveten om det
ansvar som tillkommer hans märkliga
uppgörelse med den regim som gör gällande
att förverkliga socialismen. Man kan
inte ta del av hans framställning utan att
begrunda innehållet, och det är inte för
mycket sagt att det är en allvarlig bok
för tänkande människor. Den för
förresten läsarens tankar beständigt till ett
svenskt mästerverk som tar sikte på den
totalitära regimens psykiska innebörd:
Karin Boyes "Kallocain". G. D.
JOHAN WÖLLER: Resan till
In-sulinde. Bonniers förlag. Pris
kr. 8: 50.
Insulinde är Holländska Ostindien,
d. v. s. Java, Sumatra etc. Och Wöller
eller som han i boken kallar sig, dr
Es-rom är en dansk läkare, som varit i
holländsk tjänst där borta under en lång
följd av år.
Förf. kom till Java redan i början på
seklet och fick alltså vara med om
kolonins utveckling från ett tämligen
primitivt stadium till dess nuvarande. Boken
handlar dock endast om de första åren,
då landet i sin helhet ännu icke var
pacificerat utan ständiga strider pågingo
med de krigiska infödingarna. Som
militärläkare fick författaren uppleva dessa
strider på nära håll. Det har dock icke
medfört, att skildringen blivit något slags
äventyrsroman, ty förf. har icke fäst
större avseende vid farorna och poängterar
dem inte alis, även om han givetvis icke
kunnat helt förbigå dem.
I stället är det en lugn och stilla fram-
flytande beskrivning av land och folk,
som han lärt sig att tycka om trots de
stora skillnader och motsättningar
mellan nordiskt och tropiskt, vilka han
ideligen framhäver, till synes med full rätt.
Han är ju f. ö. ingalunda den förste som
konstaterat oförenligheten mellan öst och
väst. Det olika har dock inte hindrat
honom från en uppskattning av österns
goda sidor, ty sådana finnas förvisso
även efter vårt sätt att se.
Även om det alltså främst är en tid,
som nu ligger rätt långt tillbaka, som
skildras, hindrar det inte, att boken kan
vara av intresse för dem, som äro roade
av att få veta hur andra folk leva och
ha det och hur en främling beter sig, då
han har att acklimatisera sig för att
tillbringa en stor del av sitt liv i en från
början fullständigt främmande miljö.
Författarens lugna humor och varma
medkänsla med medmänniskor gör
framställningen så mycket njutbarare, och det
är icke någon föraktlig kunskap om
Ostindien man kan hämta ur boken, vilket
väl till sist är det viktigaste.
Al Vänner.
Från Skogs-Småland.
IVAR LJUNGQUIST:
"Smålänning, guhjälp!" Bonniers. Pris
kr. 8: 75.
Smålänningen Ivar Ljungquists senaste
bok om sitt landskap är synnerligen
brokig, innehållsrik och temperamentsfull.
Den bygger på gamla tänkespråk och
hembygdsskildringar och är skriven med
journalistens blick för det som "slår".
Författaren har lärt både av
vetenskapsmän och av "hembygdsfrälsta", han är
en kännare av Småland såsom få och han
har återgivit sitt landskap och dess
bebyggare utan att förfalla till några
problematiska generaliseringar. Några
likartade bilder av det splittrade
landskapet har han inte eftersträvat och inte
heller av smålänningarna, vilka tvärtom
enligt Ljungquist äro varandra så olika,
att de blott äro överens om en sak: "att
vår Herre skapat oss alla som bo inom
landskapsgränsen, till och med
kalmari-terna". För smålänningen som individ har
också författaren haft en sällsynt skarp
och okonventionell blick. Med humor
och sympati ser han på landskapets
representanter alltifrån den tid, då de
"brukade stort slagsmål", fram till våra
dagars framgångsrika ättlingar. Ett
särskilt intresse har Ljungquist ägnat åt sin
egen hemsocken, Kristdala, över vilken
han författat en beskrivning, som kanske
är hans styvaste prestation hittills.
Enbart denna skildring med den framlidne
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
