Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISKA I-OLKS HISTORIA
norska folkets historia, och ingen
har funnit på någon romantisk fras
som "Norges saga är dess
konungars" eller dylikt. Den börjar ju
annars lysande i sagodiktningen,
fortsätter med Harald Hårfagres, Olov
Trygvasons och Olav den heliges
saga och har givit landets stora
diktare stoff till odödliga skådespel. Men
på medeltiden, när Norden första
gången skulle politiskt enas under
en härskare, eller rättare
härskarinna, miste det splittrade, olyckliga
landet sin frihet och sjönk ner till
ett lydland, en provins i en storstat
— trots utfästelser av varjehanda
art —- och det fem sekler långa
beroendet av Danmark, som
norrmännen kallar "mörketiden" i sin
historia, började. Det mesta i det nya
Norges historia kan man bara förstå
om man räknar med denna
"mörketid", som slutar med den
långsamma kulturella frigörelsen från det
halvtyska Danmark under
1800-ta-let. Ett folks liv under förtryck är
lika nedbrytande som enskilda
människors eller socialgruppers.
Frigörelsen kostar både möda och faror,
även om sagan eller äventyret får
ett lyckligt slut.
Det förnämsta moderna historieverket
heter med ali rätt Det norske folks liv
og historie gjennem tidene (I—XI,
Asche-houg, Oslo). Det är ett standardverk, utg.
av Hakon Shetelig, Sverre Steen och
Wilhelm Keilhau. Det är så enkelt
skrivet och så livligt berättat att man kan
läsa det som ett långt prosaepos. — Ett
annat, motsvarande, som ännu håller på
att utkomma, är Norsk kulturhistoria,
red. av Anders Bugge och Sverre Steen
(hittills I—III, Cappelens, Oslo). En
rappt tecknad nutidshistoria är
Eventy-ret om Kong Haakons Norge I—III av
Edvard
Buil. «
E. Smith, Per Vogt och Chr. A. R.
Christensen.
För övrigt liar endast ett fåtal och
mindre arbeten i norsk historia utgivits
dessa sista år omkring 1940, men så
mycket fler historiska romaner. Norrmännen
tycker också om att berätta historia i
form av levnadsskildringar och minnen
samt skildringar från enskilda bygder
eller landsdelar. Somligt av detta är ju
en art kulturhistoria. — Ett posthumt
verk av Edvard Bull: Trönderne i norsk
arbeiderbevegelse, utkom 1939 (Det
norske arbeiderpartiets forlag, kr. 5: —) som
del i en serie skrifter från Arbeidernes
historiske förening. Det lär väl dröja
innan något mer av detta slag utkommer i
Norge. Andra som har kommit är:
Ar-beiderskandinavismen i
grundleggings-tida av Kaare Fostervoll, Arbeiderreising
av Halvdan Koht och Halvard Lange
samt Det norske arbeiderpartiets historie
av Arne Ording m. fi. Biografier som bör
nämnas i samband med dessa är boken
om Martin Tranmæl av Aksel
Zacharias-sen och boken om Chr. Hornsrud av Hans
Amundsen. Men dessa böcker är det väl
inte längre möjligt att få tag i.
Lektor Rolv Thesen har utgivit ett
ypperligt verk om Arne Garborg
(Asche-houg, Oslo, 3 delar à kr. 8: 85) och prof.
Arne Bergsgaard ett lika innehållsrikt om
Aasmund Vinje (Aschehoug, kr. 12:80).
Båda är skrivna på nynorska och utgör
en grundlig och detaljerad undersökning
av de bägge klassiska bondediktarnas
idéliv och deras förhållande till samtiden. En
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
