Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Uxås àksàs, y. 6ks-, mycket ungt iiks- 1/1 sk.
Var kr. till 1720 (Jb 1758). - j Vpsaase 1388
RB 342 | Onges ooes(!) 1528 NRJ 4,196,
Wgaasl!) 1568, Upaass(?) 1573, Egaais(!) 1581,
Wgi Aas[!) 1586, Uxåhs 1659-1719, Uxås
1758-Jr |[ Uxaas 1627 No. riksreg. 5,584, Oxàhs
1725 Hj. nr 2. oo F. leden är sydboh. *ux
àks, f. ’överskjutande takkant el. bergkam,
brant bergavsats’ (Bd 111,220, V,203). Ligger
vid en tvärbrant bergvägg av Jädren (s. 102),
nu kallad Bergsöfset (s. 87).
Att läsa boken (som ingår i en hel
serie) i vanlig mening är naturligtvis
otänkbart. Dess praktiska betydelse är
uppslagsbokens. Men vem kan utan att
mödosamt stava och lägga ihop begripa
vad som egentligen står där? Och ändå
är ämnesområdet rätt intressant, inte
bara för vetenskaparen. Visserligen finns
i början av boken en teckenförklaring,
med vars hjälp det går att reda
ut en del. Här har i alla fall byggts
upp en bastant mur mellan
vetenskap och lekmannaförstånd. Liksom
under medeltiden prästerskapet höll
sig på förnämt avstånd från den enkla
menigheten genom att alltid uttrycka sig
på latin, har vetenskapen med liknande
metoder i stor utsträckning förstått sätta
sig i djup respekt hos "vanligt" folk, som
i allmänhet betraktar det för dem
obegripliga såsom något hart när
övermänskligt. Eller också finner det hela
gränslöst tråkigt och oanvändbart, vilket
är nästan ännu värre. Hur är det med
vår kulturella demokrati?
Författarnas och bibliotekens
förhållande till varandra är en gammal
tvistefråga, som på nytt väckts till liv
genom ett danskt uppslag. Härom
skriver ABF:s tidning:
Författarens ställning till bibliotekens
fria utlåning av deras böcker har åter
börjat diskuteras. Denna gång är det ett
uppslag från Danmark som aktualiserat
frågan och väckt intresse för ett
lösningsförsök. Man synes där ha övergivit
den tidigare tanken på en mindre avgift,
exempelvis 5 öre, på varje boklån, att
gottskrivas den lånade bokens författare.
I stället tänker man sig att biblioteken av
sin samlade budget anslår exempelvis
2 ’/2 procent, att utgå till ersättning åt
författarna. Man beräknar att på detta
sätt få tillsammans en årlig summa av
50.000:-—■, men beräknar vidare att
staten skulle anslå motsvarande summa och
de 100.000 kronorna skulle sedan ställas
till författarnas förfogande. Det skulle
således bli deras egen sak att finna en
rättvis form för fördelningen inbördes.
Den svenska dagspressen har i stort
sett ställt sig ganska positiv till tanken
på en omprövning av den gamla
tvistefrågan. Från folkbildningshåll har oss
veterligt intet mera positivt uttalande
gjorts i saken. Från ABF:s håll har
tidigare ett positivt intresse visats för
frågans lösning. Vi hänvisa till tidigare
uttalanden och till det förslag om
biblioteksrabattens överförande till en fond
för ersättning åt författare, vilken
framfördes av ABF:s representant i de
sakkunnigas utredning, Mauritz Andersson.
För dagen instämma vi gärna med den
tidning, som på ledarplats sammanfattar
sin syn på saken sålunda:
Det är alis inte säkert, att vårt svenska
problem på detta område kan lösas efter
danskt mönster. Men i ett avseende synes
det danska greppet på saken förtjäna
att bli förebild. Det är den anda av
rättvisa och generositet, som präglar
danskarnas försök att komma sina författare
till mötes i en för dessas existens viktig
angelägenhet."
Riksidrottsförbundets
Samarbetskommitté
har på Riksidrottsförbundets inbjudan
haft en konferens i Stockholm med ett
sextiotal deltagare från olika delar av
landet. Utöver ett mycket torrt och kort
referat ha vi icke funnit annat eftermäle
i pressen än en artikel av Harry
Lundahl, som reagerar mot den hetsiga
dispyt, vilken vid konferensen lär ha
förekommit i nykterhetsfrågan, och
påpekar, att idrottens avigsidor inte kunna
avfärdas med att man anlägger en
förorättad uppsyn. Ärligare och
effektivare är att ta upp dem till saklig
granskning och den väg
samarbetskom-mittén nu och tidigare anvisat är inte
den sämsta.
Det är önskvärt att
Samarbetskommit-tén är litet mindre tystlåten i sina
förehavanden. Idrottsrörelsen åtnjuter från
pressens sida en good will som ingen
annan rörelse och den borde kunna
utnyttjas även när det gäller en
studiekonferens. Nu är det ytterst få som vet
vad det rör sig om.
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
