Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Idén tar gestalt
Av Einar Johansson
Denna tid har blivit
återblickan-dets. Den bär i sig traditioner
och minnen från gamla idylliska
dagar, då visserligen heta duster
mellan individer och
åsiktsriktningar hörde till dagordningen, men då
världen ändå såg så hoppfull ut. Så
hoppfullt rik på möjligheter. Det
både var och inte var en idyll. För
vår händelseöverflödande tid ter
den sig dock så. Då levde hoppet,
och utvecklingen gick framåt sakta
med desto säkrare. Människan i
slutet av förra århundradet
förändrades långsamt. Det var en
revolutionstid så levande och verklig som
någon. Förändringarna med
människan och samhället skedde dock till
stor del utan de avigsidor en blodig
revolution nödvändigtvis för med
sig.
Redan vid århundradets mitt stod
den borgerliga klassen upp för att
förbättra sin sociala ställning. Den
ville upp mot den andliga höjd, som
förut endast kunnat nås av de
översta skiktens barn. De
borgerliga ville se sina egna i präst- och
ämbetsmannaställningar. Allt mer
började de därför öppna sina
kassakistor för att låta åtminstone en
av sina förhoppningsfulla söner gå
läsvägen. — Denna idé betydde en
nyfödelse av det gamla samhället;
det gav det nya krafter av det
friska och oberörda blod, som länge
nog legat under mognad medan det
gamla överskiktets flöt allt
långsammare. —- Det var en idé på gott
och ont. Mycket skulle den ge
upphov till och mycket skulle den
förändra.
I sina verkstäder och bodar gingo
hantverksmästarna under det
enahanda arbetet, som utfördes
med samma långsamma
noggrannhet och på samma sätt som i
generationer. Arbetet gav dem gott om
tid till tankar. Dessutom hade en
ny och förut okänd oro börjat
bemäktiga sig dem. Den var kanske
inte medveten, men den föddes av
det nya i tiden och var en inre
protest mot det gamla och orkeslösa.
De borgerliga kände sig helt enkelt
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
