Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KJËLD ABELL
på ett kontor, hunsas av chefen, för in i
böckerna vad andra förtjänar och
strävar att komma ett pinnhål högre på den
sociala rangstegen. Det är inte mycket
bevänt med en sådan tillvaro. Men en
vårdag tränger genom det öppna
kontorsfönstret in en melodi till Larsen —- den
underbara melodin om friheten. Den
tänder revoltens ande i hans stackars
förtorkade hjärta. Och då den strax efteråt
försvinner, blir det hans livs mål att
återfinna melodin, på nytt få skymta en
mening i tillvaron.
Det där tilltalar nil inte hans svärmor,
som vet, vad som anstår en äkta man,
och hur mycket sådana drömmar
egentligen är värda. Tristessen hotar att
alldeles ödelägga hans unga äktenskap. Men
den som då gör slag i saken, är den lilla
kloka och tappra Edith, Larsens fru, som
beslutar, att melodin skall återfinnas till
varje pris. Man letar både på
förvaringen för borttappade effekter och på
"Sjæ-lesørgningen" hos Vår Herre -— men
förgäves. Slutligen kommer räddningen
genom en arbetare, som har de första
tonerna av melodin i sina verktyg, och
fortsättningen finner familjen Larsen
hos en ung pojke på cykel ■— och en
fri-luftssportande professor, som inrättat
sitt liv efter det gamla ordspråket om en
sund själ i en sund kropp. Det är i
solidariteten med arbetarklassen, i tron på
friheten och den fria tanken, som den
lilla småborgarfamiljen finner melodin
och hoppet om framtiden. Det kan låta
en aning spekulativt, men det är riktigt,
och det är gjort med en grace, som har
en vårdags friskhet över sig.
Tillsammans med arbetaren sjunger Edith:
Næ, Sangen kommer først, naar vi arbej-
der for os sel’,
naar vi allesammen gør det for vores
fælles Vel,
og ikke jeg for dig,
og ikke du for mig,
Men det skal hedde: vi for os.
Det är den socialistiska
solidaritetsmoralen i kuplettens form. Och samtidigt
är det ett positivt stycke. Kjeld Abell
har ingenting gemensamt med de
"proletärdramatiker" från tjugutalet, som
genom att framställa nöd och elände på
scenen ville väcka avsky för det
kapitalistiska samhället. I stället driver han
med kapitalisten — styr ut honom i en
kostym, fullbehängd med kolossala
guldpengar, och låter honom vid
skrivmaskinsflickornas körsång "vi tjänar" svara
som ett mekaniserat eko: "Jag
förtjänar". Men framför allt är det publikens
goda humör, som Kjeld Abell vill väcka.
Han menar, att det radikala skådespelet
måste verka stimulerande — ser det sin
uppgift i att uteslutande framställa de
mörka sidorna av livet, verkar det
tvärtom deprimerande.
Till samma grupp av hans skådespel
hör slutligen också "Eva gör sin
barnplikt" — för att använda den svenska
titeln från styckets presentation på
Dramatiska teatern. Denna komedi har inte
samma genialt självklara symbolik som
"Melodien", den lider av Abells böjelse
för att brodera litet för sinnrikt på sina
uppslag, men i gengäld har den
situationer och påhitt, som hör till de festligaste
man över huvud taget har sett på en
teater.
Stycket spelar på ett museum, där
Adam och Eva hänger. Det vill säga,
gamle Adam är sällan hemma, han håller
för det mesta till i den glada
Rubens-salen med dess flödande viner och
lockande nymfer. I sin ensamhet passar
Eva på att rymma. Hon är ju -— skapad
som hon är av Adams revben — den enda
kvinna i världen, som aldrig har haft
någon barndom! Och så får hon "aftjene
sin Barnepligt" i en borgerlig familj, där
föräldrar och tanter och skolfröknar gör
allt för att utplåna hennes individualitet.
Till sist ■— på själva hennes bröllopsdag
-—• kommer Adam och räddar henne, och
så följer den stora dråpliga "rättegången",
där alla uppfostrarna och
uppfostrarin-norna ställes till ansvar för att de
förvandlat ett friskt naturbarn till ett dött
inventarium i ett "anständigt" borgerligt
hus. Domen blir den, att Adam och Eva
skall få gå ut i livet, medan de som
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
