- Project Runeberg -  Folklig Kultur / 1942. Årgång VII /
147

(1940-1942)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOMMENTARER

gån finns det också en annan sak att
uppmärksamma i detta sammanhang och
den är knappast mindre lovande.
Hittills ha lokalbyggena av de färdiga
resultaten att döma gått till litet hur som
helst. Medan vi för vissa typer av
allmänna samlingslokaler — främst
biografer och konserthus — fått fram en
talangfull expertis, som verkligen satt sig in i
de speciella krav som ställas på dessa
lokaler, visa vanliga
föreningshusbyggen och i allsynnerhet sådana, där det
"skapats möjligheter för teater", som det
brukar heta, en häpnadsväckande
provkarta på underliga skapelser.
Fördelningen av anslagsmedlen måste naturligtvis
kombineras med en noggrann granskning
av ritningar. Här finns nu möjlighet att
få fram en verklig expertis på
förenings-husbyggen och det är ingen dag för
tidigt. Hur många samlingslokaler finns
det här i landet, som med hänsyn till
brandskyddsföreskrifter verkligen kunna
användas så mångsidigt som
byggmästarna från början tänkt? Hur många s. k.
teaterbyggen fylla de enklaste krav på
sceniska resurser? I undantagsfall ha de,
för vilka lokalerna varit avsedda, fått ett
ord med i laget, även om det ofta skett
för sent för att ändra redan begångna
misstag. Titta exempelvis på det
dyrbara och annars storslagna
Medborgarhuset i Stockholm, där man byggt två
mindre scener, den ena av dem med
rymliga och flotta sminkloger och
maskinrum men med scenutrymmen, som
gör "riktig" teater otänkbar. Den är 11
meter bred och 3 l/2 meter djup!

Att det nu skapas möjligheter att
komma tillrätta med dylika tyvärr inte alis
sällsynta missgrepp är icke det minst
glädjande.

Avgifter för bokiån

i de allmänna biblioteken krävde en
insändare i Sunt Förnufts marsnummer.

"Kan man anse det ur vägen med en
månadsavgift av 35—40—50 öre vid lån?
Dylikt kan ju blott anses som en slant
utan betydelse för den som lägger ut den.

För det stora hela skulle det dock betyda
ej så små summor. Antag att en miljon
människor låna böcker och att dessa
endast betalade den blygsamma summan av
25 öre per månad, så skulle därmed en
summa av 3 milj. kr. bli tillgänglig för
detta bruk och de forna anslagen frigöras
för annat nödvändigt."

Sunt Förnufts red. vill inte uttala sig
om insändarens beräkningar men anser,
att det principiellt inte borde vara något
hinder för att belägga boklånen med en
viss måttlig avgift.

Det hela förefaller dåligt genomtänkt.
Skulle den som bara lånar en eller ett
par böcker om året betala lika mycket
som den som lånar ett par böcker i
månaden? 1940 uppgick antalet låntagare i
folk- och studiecirkelbiblioteken
(skolbiblioteken har väl ändå insändaren
tänkt sig utanför ramen av det hela?) till
i runt tal 900.000 med ungefär 11 y2 milj.
boklån. Enbart statsbidragen till dessa
bibliotek uppgick till 1 % milj. Med en
låneavgift av 10 öre per bok — vilket
naturligtvis vore den enda möjliga
beräkningsgrunden om man skulle
ekonomisera biblioteken på låntagaravgifter —
skulle man kunna komma upp i en
summa, som täckte statens bidrag. Skulle
man sedan på enahanda sätt betala
ortsbidragen och hyresvärde för lokaler
gällde det att skrapa ihop ytterligare
omkring 4 miljoner, vilket skulle betyda, att
det kostade omkring 50 öre att låna en
bok i biblioteket.

Nu är ju varken stat eller kommun
några individen ovidkommande
storheter. Deras utbetalningar får var och en
hjälpa till att betala genom skatter —
vilket skattebetalarnas tidning Sunt
Förnuft bör ha reda på! Här har tack vare
medborgarnas gemensamma insatser
skapats ett biblioteksväsen, som vi räkna
som en betydande nationell tillgång. En
utgift, som skulle tynga hårt om den
träffade bibliotekens besökare ensamma, har
slagits ut på hela folket. Vem som helst
kan nu utan att visa kvitto eller
medlemsbok begagna sig av biblioteket, som
varje medborgare är delägare i. En i hög
grad förnuftig anordning, som det inte
finns ringaste anledning att rucka på.

147

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:33:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folklig/1942/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free