- Project Runeberg -  Folklig Kultur / 1942. Årgång VII /
176

(1940-1942)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LITTERA TURSPEGEL

tiens korsfana höjas. Ingenting i världen
skall förmå en att uppge kampen mot de
mörkrets makter som vill stympa
friheten och trampa ned demokratien.

Författarinnan betonar att Amerika
kommer att följa sin inslagna väg för
fortsatt demokratisk och andlig odling.
Man kommer att samla sina största och
bästa krafter för denna fortsatta
demokratiska och andliga frigörelse. På
höjden och på bredden skall Amerika växa.
Författarinnan har analyserat sitt
fosterland. Ett kritiskt verk. En anlysering
buren av ett starkt rättfärdighetspatos. Se
på vårt land! Framstår det inte i dag som
en av mest livgivande demokratiska
stater? Trots alla dessa många sociala
misshälligheter som ännu råda!

Författarinnans tvivel och förakt för
moderna reformatorer är stort och
obegränsat. Hennes självbekännelse härom
kan man inte ta miste på. Hon varnar för
lömska och försåtliga omstörtningsplaner
mot ett demokratiskt folkstyre.

Hon har sammanfattat dessa varningar
i sex punkter. Man skulle vilja kalla
dessa: "Notes ön Democrasy".

Dessa punkter ha något att säga alla
och envar i den värld vi nu leva i. Det
är uppfostran till demokrati.
Målmedveten personlig uppfostran.

Se upp för dem som ropa på starka
män för att få saker och ting gjorda.

Se upp för dem som vädja enbart till
dina känslor.

Se upp för dem som vill avskaffa
någon medborgerlig fri- eller rättighet.

Giv inte makt åt någon utan att
förbehålla möjligheten att kasta ut honom,
om han missbrukar den.

Se upp för dig själv så snart du börjar
bli exalterad.

Se upp för dem som söker väcka
rashat.

Maja Björkman.

"Angående poesi."

Mauritz Enander och den unge poeten
Lars Englund har råkat i luven på
varandra. Medan Enander hävdar att vem
som helst bör kunna begripa poesi, n. b.
om versen är skriven på ett begripligt
språk, så menar Lars Englund att lyrik
skall kännas och anas och framför allt

att den som inte begriper modern dikt
inte heller skall yttra sig om den.
Replikerna ha varit skarpa. Det kanske inte
är riktigt rättvist att ge Englund sista
ordet, eftersom det var Enander som
började debatten. Men som detta är det
sista numret för våren, vilket Enander
inleder med en artikel om kurser i
fredsfrågan, blåsa vi av striden och hoppas att
herrarna träffas någon lugn och solig
eftermiddag och fortsätta samtalet vid en
fredspipa och en sockerdricka. En
gemensam kommuniké ska vi med nöje
publicera. Hr Englund har ordet:

Mauritz Enander liknar — träffande
nog — sin egen polemik vid
stenkastning. Jag vet inte om det är det rätta
sättet att komma dikten till mötes; men
alla har vi ju våra egenheter. Men varför
just sten? Varför inte säga bumerang,
rent ut?

När man är ung är man öppen och
mottaglig -—■ t. o. m. för poesi. Den satsen
gäller också Mauritz Enander. Hör bara
hur känslig han blir vid blotta minnet:
"Vi vandrade dock under heta
ungdomsnätter i Fridolins lustgård, medan ögon
och kinder glödde •— —" Men med tiden
blir man som bekant s. a. s.
förståndigare, lägger sig ordentligt om kvällarna ocli
börjar kverulera över det dunkla och
dåraktiga i den senare poesin.

Enander nämner Heidenstam och
Fröding -—- hans ungdoms stjärnor. Hur var
det den gamle hederlige C. D. af Wirsén
skrev om dessa båda, var det inte något
oin deras moderna obegriplighet? Och
vilket vibrato fick inte hans röst när
han talade om de verkliga skalderna, de
som levde och verkade medan han själv
var ung ––

Jaja, tiden går och den går ifrån en.
Ingen förebrår Mauritz Enander att han
inte riktigt kan följa med de unga
diktarna i deras strävanden att övervinna
en ytlig intellektualism och nå fram till
en ordens vita magi. Ingen skulle heller
ha brytt sig om C. D. W., om han bara
tigit med sin visdom. Men när man stiger
fram med stora låter och i övermodig
kåsörston angriper levande och
kämpande dikt, då får man man vara beredd på
mothugg.

Lars Englund.

176

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:33:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folklig/1942/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free