- Project Runeberg -  Folklig Kultur / 1942. Årgång VII /
181

(1940-1942)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

har satt sig på tvären och tagit sin
sak i egna händer. Det började
bland industriarbetarna. Sedan
dess har den ena samhällsgruppen
efter den andra befriat sig från
trycket uppifrån, skaffat sig större
ekonomiskt välstånd och berett sig
tillfälle att leva sitt liv och göra sin
vilja gällande på samma sätt som
tidigare var förunnat endast vissa
samhällsgrupper.

Det är tydligt, att en sådan
förändring icke varit möjlig, om icke
de revolterande samhällslagren
haft tillgång till begåvade och
målmedvetna ledare. Icke bara i
toppen utan hela vägen ned över. Och
detta behov av ledare föreligger
naturligtvis fortfarande.

Liknande förändringar kan vi
konstatera i det politiska livet. Det
har sagts, att Sverige i gångna tider
styrts av börsen, börden och
bildningen. Kanske mest av börsen.
Denna har, såsom tidigare antytts,
inte bara styrt utan även varit en
mätare på det sociala värdet, fast
naturligtvis även börden och
bildningen här spelat rätt stor roll. Även
på detta område har mycket
ändrats. Icke så, som om penningen
skulle ha förlorat sitt herravälde,
men den härskar icke på samma
sätt som förr. Individen har stigit
fram och hävdat sin rätt. Den
allmänna rösträtten har ställt alla på
ett led. Först med den kan man
börja tala om demokrati.

Det bör beträffande den nya
demokratien erinras om att den icke
är omedelbar utan representativ.
Vi utnyttjar våra demokratiska
rättigheter genom att välja
representanter i kommunalfullmäktige,
landsting och riksdag o. s. v. Redan
detta innebär, att vi i viss mån
accepterat ledaretanken. Vi uppdrar
beslutanderätten åt våra bästa män
och kvinnor. Tyvärr blir det inte
alltid våra bästa.
Urvalsinstrumentet, våra allmänna val, är som
bekant ytterst otillfredsställande. Och
vad värre är: det är nästan
omöjligt att rätta begångna misstag. Om
en person väl blivit invald i en
församling, är det svårt att få honom
fockad, även om han skulle visa sig
högst olämplig. Och någon större
iver hos våra ledare inom de olika
demokratiska institutionerna att
fortbilda sig för sitt ledarskap har
vi knappast förmärkt. Fast det
skulle vara högst behövligt. — En
annan svaghet i vår demokratiska
livsföring är den, att den massa
medborgare, som på detta sätt
ställs utanför det omedelbara
handhavandet av kommunens,
länets och statens angelägenheter,
ofta blir i hög grad passiv. Särskilt
gäller detta inom kommunen och
länet. Man nöjer sig med att vara
valmän (ibland kanske rentav bara
"valboskap") och skattebetalare. I
rikspolitiken spelar det fria ordet i
tal och skrift en viss roll, då det
gäller opinionbildning och att hålla
tummen på ögat på ledarna, men
det kan icke förhindra, att mycket
stora folkgrupper förfaller till nära
nog absolut passivitet.

Såväl när det gäller de utsedda
ledarna som de medborgargrupper
som har att utse ledare, har
uppmärksamheten alltmer riktats på
nödvändigheten av att icke längre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:33:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folklig/1942/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free